Sömnen

Har för länge sen kastat in handduken i kampen om de åtta timmarna. Sömn, varför kan vi aldrig bli vänner du och jag? Varför vill du ha mig när jag inte vill ha dig och varför kan jag inte få dig när jag vill ha dig?

Helena af Sandberg-syndromet

Jag var på Parkteater i Bredäng med Emma, Sara och Saras mamma. Det är den perfektaste sommarkvällsakiviteten! Deja vu-upplevelse när jag insåg att jag varit hemma hos en av skådespelarna en gång i tiden - en kväll jag då ville glömma bort. En påminnelse om Helena af Sanberg-syndromet - det att i ett socialt sammanhang (i detta fall med Helena af Sandberg) helt låsa sig så att det blir omöjligt att säga något, man har helt enkelt inget att säga (och detta kan ursprungligen bero på timing el humör), det blir en ond spiral och plötsligt känns det som att man genomgått en metamorfos till en grå mus. Man vill skrika "Det här är inte jag!!!", men allt som kommer ut är ett litet pip, vilket avskräcker en från att öppna munnen på ytterligare en halvtimme eller så. Allt man önskar är att få förenas med väggen, antingen genom att bli en del av inredningen eller genom att dunka huvudet i den.