Idag har jag tagit mig i kragen och postat min kibbutzansökan till Svenska Kibbutzvänner! Det är dags att se till att livet händer tänkte jag i torsdags, spottade mig i nävarna och ringde Svekiv. Fyller i anmälan, förseglar kuvertet och beger mig mot brevlådan.
Halvvägs till brevlådan möts jag av postbilen, jag ser förvirrad ut, har lådan redan tömts? Bilen stannar in, ut hoppar snygg, glasögonprydd kille och frågar om han ska ta mitt brev jag håller i handen. Är detta god service? Är det meningen att jag ska till Israel? I think so!
Jag tror jag ska sluta skicka så mycket e-mail och börja skicka gamla hederliga brev istället. Det är ju tydligt att de levereras med så mycket mer kärlek.
måndag 25 januari 2010
lördag 23 januari 2010
Plötsligt händer det
Igår var jag på Marie Laveau och hade som jag brukar ha där en bra kväll. Men det var något särskilt med gårdagskvällen. Jag kom in UTAN ATT BEHÖVA VISA LEGITIMATION.
Alltså. Den snart 21-åriga bruden som leggades två gånger samma kväll i dörren på trashig b-klubb i city, väl inne tagits åt sidan från dansgolvet av vakt för att leggas ytterligare en gång, kommit in på en bar och sen tvingats visa leg för att beställa en öl, beställt en till öl och tvingats legga igen utan att ha lämnat baren, nekats inträde på söderhak med åldersgränsen 23 trots att jag var 20 och trots att mitt sällskap var tre kollegor på 24, 29 respektive 30 bast och att klockan var halv sju på kvällen, samt vid 20 års ålder har tagits för att vara 14-15 år av en taxichaffis (som dock utan skrupler la in en stöt ändå).
Det var jag och Frankrike-Jacob. Vakten på Hornsgatan: ”Hejsan. Vill ni komma in och hänga lite?”. Det ville vi förstås, och det var då det hände. Eller rättare sagt inte hände. Vakten frågade inte efter legitimation. Kanske var det konstellationen tjej-kille, kanske var det min väns städade yttre, kanske var det mina klackar, kanske kunde vakten känna doften av handelsstudent. Det skedde som i slow motion. Röda mattan rullades ut, de röda sammetsdraperierna fördes åt sidan och jag skred in i lokalen.
Alltså. Den snart 21-åriga bruden som leggades två gånger samma kväll i dörren på trashig b-klubb i city, väl inne tagits åt sidan från dansgolvet av vakt för att leggas ytterligare en gång, kommit in på en bar och sen tvingats visa leg för att beställa en öl, beställt en till öl och tvingats legga igen utan att ha lämnat baren, nekats inträde på söderhak med åldersgränsen 23 trots att jag var 20 och trots att mitt sällskap var tre kollegor på 24, 29 respektive 30 bast och att klockan var halv sju på kvällen, samt vid 20 års ålder har tagits för att vara 14-15 år av en taxichaffis (som dock utan skrupler la in en stöt ändå).
Det var jag och Frankrike-Jacob. Vakten på Hornsgatan: ”Hejsan. Vill ni komma in och hänga lite?”. Det ville vi förstås, och det var då det hände. Eller rättare sagt inte hände. Vakten frågade inte efter legitimation. Kanske var det konstellationen tjej-kille, kanske var det min väns städade yttre, kanske var det mina klackar, kanske kunde vakten känna doften av handelsstudent. Det skedde som i slow motion. Röda mattan rullades ut, de röda sammetsdraperierna fördes åt sidan och jag skred in i lokalen.
torsdag 14 januari 2010
Hur man inte skriver en novell
Jag skulle skriva poesi, om jag bara kunde skriva poesi. Men jag kan inte det. Det är synd, för så ordentligt som jag skriver mina uppsatser, mina mail, dagböcker och i facebookloggar kan man ju knappast annat än tro att det skulle bli bra lyrik av det där. Men det går inte i alla fall.
Jag får en mild panik när jag tänker på hur pinsamt dåligt det blir. Jag tänker att jag i framtiden förmodligen kommer vilja radera det lilla dokumentet. Sen kommer jag tvinga mig själv att spara det trots allt, mödosamt, som ett litet bevärdigande av den yngre versionen av mig som en gång satte sig själv på pränt.
Så kommer det att bli.
Det är nog inte så här man skriver en novell. Åh, att det inte bara kan räcka med massa fint sammansatta ord. Eller massa lösa, ur sina sammanhang tagna, enskilda incidenter som man har ett tilltalande och speciellt sätt att betrakta, som tillsammans kan utgöra något. Jag har nog helt enkelt dålig fantasi. För allt jag kommer att tänka på när jag tänker på att skriva något, det är saker som redan har hänt. En liten betydelselös men tankeväckande händelse. Anekdoter.
Och det räcker inte att ha talang. Om man har en talang då måste man göra något av den, visa upp den och gärna göra den till ett lukrativt företag.
Nu ska jag försöka en gång till, i ett nytt dokument. Det finns ingen bättre tid än nu, sa min vän.
Jag får en mild panik när jag tänker på hur pinsamt dåligt det blir. Jag tänker att jag i framtiden förmodligen kommer vilja radera det lilla dokumentet. Sen kommer jag tvinga mig själv att spara det trots allt, mödosamt, som ett litet bevärdigande av den yngre versionen av mig som en gång satte sig själv på pränt.
Så kommer det att bli.
Det är nog inte så här man skriver en novell. Åh, att det inte bara kan räcka med massa fint sammansatta ord. Eller massa lösa, ur sina sammanhang tagna, enskilda incidenter som man har ett tilltalande och speciellt sätt att betrakta, som tillsammans kan utgöra något. Jag har nog helt enkelt dålig fantasi. För allt jag kommer att tänka på när jag tänker på att skriva något, det är saker som redan har hänt. En liten betydelselös men tankeväckande händelse. Anekdoter.
Och det räcker inte att ha talang. Om man har en talang då måste man göra något av den, visa upp den och gärna göra den till ett lukrativt företag.
Nu ska jag försöka en gång till, i ett nytt dokument. Det finns ingen bättre tid än nu, sa min vän.
lördag 9 januari 2010
Post Scriptum
Just det! Igår var det en så extremt vacker morgon i Vasastan! Jag hade sovit över hos en vän (efter att ha tillbringat kvällen med att hjälpa till med att torka upp vattnet i hennes översvämmande lägenhet) och på vägen därifrån var Stockholm bara så sjukt vackert. Det var inte så mycket mer med det. DS.
Gud vilken vacker färg det är på himlen just nu.
Det är lördag, jag är på jobbet och det ringer knappt alls. Jag har fått superlim på fingrarna och lyssnar på My cool med Adam Tensta. Coolt eller vad? Det missplacerade superlimmet kommer sig av att jag tillverkat örhängen (som för övrigt blev superfina! Superlimsfina. Nyårslöfte 1: Sluta dra töntiga ordvitsar). De ska Rutan få i födelsedagspresent ikväll.
Efter att ha varit ”ledig”, eller rättare sagt, utan jobb, i över en vecka, känns det bra att vara tillbaka. Har nästan haft lite Färdtjänstabstinens.. Åtta dagar har jag varit ledig och vad har jag konkret åstadkommit…? Jag har klippt håret. Saker jag inte har åstadkommit: skickat iväg jobbansökan, tagit körlektioner, vaccinerat mig. Hur kan det ändå kännas som att allt händer just nu? Dagarna flyger snabbt när man har trevligt sällskap.
Mina sorger just nu
1. Det sket sig med lägenheten jag och David skulle flytta till.
2. Att alla människor drar från stan igen efter julen...
Glädjeämnen
1. Iom att det inte blev ngn. lägenhet, kan jag dra till ett Kibbutz i Israel tidigare! Whoop, whoop!
2 mot 1, men ändå inte egentligen. Gud vilken vacker färg det är på himlen just nu.
Efter att ha varit ”ledig”, eller rättare sagt, utan jobb, i över en vecka, känns det bra att vara tillbaka. Har nästan haft lite Färdtjänstabstinens.. Åtta dagar har jag varit ledig och vad har jag konkret åstadkommit…? Jag har klippt håret. Saker jag inte har åstadkommit: skickat iväg jobbansökan, tagit körlektioner, vaccinerat mig. Hur kan det ändå kännas som att allt händer just nu? Dagarna flyger snabbt när man har trevligt sällskap.
Mina sorger just nu
1. Det sket sig med lägenheten jag och David skulle flytta till.
2. Att alla människor drar från stan igen efter julen...
Glädjeämnen
1. Iom att det inte blev ngn. lägenhet, kan jag dra till ett Kibbutz i Israel tidigare! Whoop, whoop!
2 mot 1, men ändå inte egentligen. Gud vilken vacker färg det är på himlen just nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)