Om speciella ting i allmänhet och ospeciella ting i synnerhet, om saker man minns och sånt man helst vill glömma. Det blir rätt mycket ord, och någonstans måste de ju ta vägen?

Leta i den här bloggen

onsdag 28 januari 2009

Vad jag hittills har åstadkommit

Ordnat ett franskt mobilnummer
Laddat telefonen m. pengar (inte så lätt som man kan tro)
Letat boende
Hittat boende
Skrivit kontrakt för boende
Ordnat bankkonto, nästan klart iaf.
Köpt spårvagnskort (inte heller så lätt som man kan tro)
Skrivit in mig på universitetet
Gjort muntligt och skriftligt nivåplaceringstest (B2 blev det)
Gått två dagar i skolan plus infokväll
Träffat folk (roliga, snälla, tråkiga, speciella, originella, blyga, utåtriktade, propra, ghetto-iga, smarta, knäppa, franska, utländska: you name it – we got it!)
Ätit på hallalhak
Åkt fast för plankning på le tram, spårvagnen. Faktiskt så var det inte alls meningen att planka, vi hade biljetter men glömde stämpla. 28 euro fattigare.
Ätit baguetter och croissanter
Druckit vin
Festat
Stukat foten (kan kopplas samman m. ovanstående)
Åkt motorcykel, eller moppe eller nåt däremellan
Pratat mycket franska
Fikat i solen
I ett nötskal. Nu blev klockan sådär mycket igen, man borde ju sova lite. Imorgon är det nationell strejk i kollektivtrafiken så jag måste gå till skolan. Alltså GÅÅ till skolan...

God natt, god natt alla!

Dagens ord:  être bourré – vara full

tisdag 27 januari 2009

Att finna logi

Eftersom Montpellier är en studentstad har jag varnats för att det är svårt att hitta bostad här, vilket visat sig vara bara delvis sant. Kan man tänka sig att dela bostad med andra och inte är alltför kinkig är det faktiskt peu de problemes!

Bostadslöshetsångesten började ngn gång i december. Då registrerade mig på appartager.com, en sida för folk som söker colocation, ngn att dela ställe med. Det var så jag helst ville bo – det är ett bra sätt att träffa folk och prata mycket franska på. Tanken var att ha boendet ordnat innan jag åkte och det gick nästan, innan planerna sprack framför nosen några dagar innan avfär ---> panik. När paniken äntligen dämpats kontaktade jag flera olika uthyrare för att titta på rummen och bestämma mig sur place. Det visade sig vara en ganska god idé... Det gäller bara att ha lite is i magen.

De första dagarna bodde jag och min far på centrala New Hotel du Midi. Jag besökte:
* En familj m. två barn och en annan hyresgäst. De hämtade oss på flygplatsen och var snälla, men att bo i familj innebär en viss beroendeställning.
* Ett stycke flummiga studenter (som odlade saker i garderoben). Jag föll pladask, men andra gången jag var där visade det sig att rummet inte var möblerat och att de inte kunde ge mig ett besked förrän i slutet av veckan. Så mycket is i magen hade jag inte.
* Ett annat stycke flummiga studenter, men det var helt enkelt inte för mig.
* Ett studentresidens där jag kunde hyra en s.k. studio partagé. Man har sitt eget rum men delar kök och badrum m. en annan student. Det fanns ett rum ledigt och var prisvärt så efter ett par dagar när jag funderat (och isen i magen smält) bestämde jag mig för den. Jag flyttar in till Residence Clemenceau den första februari.

Sedan torsdagen den 22:a återfinns jag på ungdomshostellet Auberge de Jeunesse i centrala Montpellier. Det är sunkigt, barackliknande och receptionisten skulle jag kunna strypa, men det har ändå varit roligt här, man träffar massa massa folk och jag har inte behövt vara ensam alls. Det har blivit en del utgång (det var en sån kväll jag stukade foten och sen haltade i två dagar) men också vanliga middagar med trevliga personer. Har umgåtts mkt m. en svensk kille, men också massa andra människor som gjort bestående intryck, som underbara 70-åriga Iris fr. Schweiz som jag delat rum med, Per, forskare i kvantfysik, fransosen som trodde jag kom från ”have a guess”, och killen från Etiopen som jag inte riktigt vet hur jag ska kommentera.

Imorgon flyttar jag till en vän till min mammas bekant bara för ett par dagar och på söndag vidare till Le Clemenceau, där jag känner några som bor.

Kramar!
Dagens ord: être servi – vara nöjd m. något (säg för guds skull inte je suis satisfait, det kan tydligen misstolkas)

torsdag 22 januari 2009

De första dagarna

Kaotiska var ordet. Anspänningen är hög hela tiden, språket, staden, rutinerna, människorna är främmande, det fasta boendet obefintligt. Dagarna är späckade av ”måsten”, jag var stressad och trött (sa tex. en eftermiddag ”Aurevoir” till croissantförsäljerskan istället för ”Bonjour”) och ville få kontakt med hemma, men hade inget internet. Känslorna fanns långt utanpå skinnet: efter endast ett dygn utan internet kunde alltså McDonald’s göra mig nästan gråtfärdig för en så enkel sak som GRATIS INTERNET. Mellan trötthet och anspänning kunde jag (min då undertryckta optimistiska sida) ändå tro att det här, det blir nog bra.

Sammanfattning mån-tors (utan krusiduller):
Mån: flyga, flyga, flyga. Tittade på kvällen på ett rum hos en familj för att ev. hyra. Bodde på New Hotel Midi i centre-ville, Place de la Comedie. Fancy pancy.
Tis: besökte ett nytt boende, internetade, letade upp och bokade in mig på ett youthhostel.
Ons: Åkte till universitetet där jag skrev in mig, skrev nivåplaceringstest, letade upp en Bureau de Poste, besökte ett studentresidens och kollade upp villkor för att bo där. Besökte två eventuella boenden.
Tors: Pater flög sin kos hem, jag åkte till universitetet för att göra det muntliga provet, fixade franskt telefonnummer, flyttade till youthhostelet Auberge de Jeunesse. Åt middag m. en svensk och en fransk kille som också bor på vandrarhemmet. Trevligt.

Kärlek till La Suède!

Dagens ord: dépilatoire – hårborttagningsmedel

De första dagarna

Kaotiska var ordet. Anspänningen är hög hela tiden, språket, staden, rutinerna, människorna är främmande, det fasta boendet obefintligt. Dagarna är späckade av ”måsten”, jag var stressad och trött (sa tex. en eftermiddag ”Aurevoir” till croissantförsäljerskan istället för ”Bonjour”) och ville få kontakt med hemma, men hade inget internet. Känslorna fanns långt utanpå skinnet: efter endast ett dygn utan internet kunde alltså McDonald’s göra mig nästan gråtfärdig för en så enkel sak som GRATIS INTERNET. Mellan trötthet och anspänning kunde jag (min då undertryckta optimistiska sida) ändå tro att det här, det blir nog bra.

Sammanfattning mån-tors (utan krusiduller):
Mån: flyga, flyga, flyga. Tittade på kvällen på ett rum hos en familj för att ev. hyra. Bodde på New Hotel Midi i centre-ville, Place de la Comedie. Fancy pancy.
Tis: besökte ett nytt boende, internetade, letade upp och bokade in mig på ett youthhostel.
Ons: Åkte till universitetet där jag skrev in mig, skrev nivåplaceringstest, letade upp en Bureau de Poste, besökte ett studentresidens och kollade upp villkor för att bo där. Besökte två eventuella boenden.
Tors: Pater flög sin kos hem, jag åkte till universitetet för att göra det muntliga provet, fixade franskt telefonnummer, flyttade till youthhostelet Auberge de Jeunesse. Åt middag m. en svensk och en fransk kille som också bor på vandrarhemmet. Trevligt.

Kärlek till La Suède!

Dagens ord: dépilatoire – hårborttagningsmedel

måndag 19 januari 2009

Första brevet till Sverige

Jag lever!

När jag skriver det här är klockan 09.33. Jag sitter på Skavsta flygplats och en kvinna har just ropat ut i högtalarna att det är dags att kliva igenom säkerhetskontrollerna. Tanken att jag ska plugga i Frankrike har jag haft länge, ändå känns det ganska märkligt att nu vara på väg. När bestämde jag mig för att åka egentligen?

Det har varit många turer runt den här resan. Kriser har avverkats, ett par tårar har fällts (skoja INTE skulle somliga kanske tänka). Att omvandla idéer till handling tar mig ett tag (återigen, skoja INTE) och det var först i november som jag sökte in till universitetet Paul Valéry III i Montpellier som jag ska läsa på. Sen gick allt i rasande fart; betyg översattes, ansökan skickades, flygbiljetter bokades, boende letades, hej-då-fester arrangerades och nu är jag alltså på väg. Skavsta-London-Montpellier.

Lite läskigt är det att resa själv. Det faktum att jag inte har ett ordnat boende är t.o.m. mycket läskigt. Okej, jag är rent ut sagt terrified as hell. Som tur är har jag min kära pater med mig ett par dagar för att hjälpa mig fixa det. Så ikväll och imorgon besöker vi ett antal olika rumuthyrare som jag haft kontakt med. Vi får se var jag hamnar…

Jag har just haft en underbar (och en smula sentimental) helg med hej då-sägande till alla. Att säga hej då för en så lång tid är lite svårt, men det känns bra att ha gjort det ordentligt.

Terrified as hell eller inte, ibland måste man våga, annars är man inget annat än en liten lort. Så Montpellier baby, here I come!

Massa kramar!

Dagens ord: briquet - tändare