När jag väntade på tuben (vid Slussen för att vara exakt) på väg till Hjorthagen i söndags skrev jag det som skulle bli ett blogginlägg på baksidan av ett kvitto. För ett kvitto var allt jag hade att skriva på för stunden. Det känns lite passé nu, men i alla fall:
Jag tycker om julafton. Men jag älskar jul- och annandagen. De måste vara årets bästa dagar. Totalt kravlösa. En promenad får etiketten ”julpromenad” och räknas som en fullt tillräcklig aktivitet för dagen, man kan hänge sig åt julklappar man fått (det som förr om åren var trösten när årets mest hypade dag var över) som att läsa en bok el se en film (el som i mitt fall i år, epilera benen) medan man med gott samvete äter upp julmatsrester och tar från det undre lagret i chokladasken. Sen på kvällen är det fest överallt i stan, fredag, lördag, söndag. Åh, älskade jul- och annandag, ni finns i mitt hjärta.
tisdag 29 december 2009
onsdag 23 december 2009
HAR NÅN SETT MIN LEVERPASTEJMACKA!?!
Imorse fick jag en blixtrande insikt. Det finns inget ”vakna på fel sida”, bara jävliga omständigheter att vakna upp till.
På sista tiden har jag skaffat mig ovanan att skippa frukosten innan jobbet, och dessutom att skippa matlådan och äta lunch ute. Igår kom jag hem rätt sent, men min sömnbrist till trots ställde jag mig och gjorde en omelett till lunch OCH förutseende nog en macka till frukost. Min självbelåtenhet visste inga gränser och jag somnade som en stock.
Imorse hade jag som vanligt inte marginalerna på min sida. Rycker upp kylskåpsdörren och letar febrilt efter min macka som inte finns någonstans. ”HAR NÅN SETT MIN LEVERPASTEJMACKA?!?!?!?!”. Inget svar, inget svar, inget svar. Sen, från en avlägsen plats: ”…ja, den har nog jag ätit upp”. Rafsade iaf. åt mig omeletten som låg i en urdiskad russinburk och skyndade iväg till jobbet.
På jobbet ringde mamma: ”Rebecca, det har skett ett fruktansvärt misstag.” (Notera ordvalet, fruktansvärt). ”Jag ställde in en russinburk med gröt i kylen igår och det har skett en förväxling. Din omelett är kvar hemma och du fick med dig gröt”. Jag är normalt sett lugn som en filbunke (typ..) men nu var jag trött och hungrig och jag hatar gröt och inget, absolut inget blir bättre av kommentaren ”Har du vaknat på fel sida?”. Har sällan blivit så provocerad. Nej, jag hade inte vaknat på fel sida, min macka var UPPÄTEN och jag hade gröt i min russinburk!
På sista tiden har jag skaffat mig ovanan att skippa frukosten innan jobbet, och dessutom att skippa matlådan och äta lunch ute. Igår kom jag hem rätt sent, men min sömnbrist till trots ställde jag mig och gjorde en omelett till lunch OCH förutseende nog en macka till frukost. Min självbelåtenhet visste inga gränser och jag somnade som en stock.
Imorse hade jag som vanligt inte marginalerna på min sida. Rycker upp kylskåpsdörren och letar febrilt efter min macka som inte finns någonstans. ”HAR NÅN SETT MIN LEVERPASTEJMACKA?!?!?!?!”. Inget svar, inget svar, inget svar. Sen, från en avlägsen plats: ”…ja, den har nog jag ätit upp”. Rafsade iaf. åt mig omeletten som låg i en urdiskad russinburk och skyndade iväg till jobbet.
På jobbet ringde mamma: ”Rebecca, det har skett ett fruktansvärt misstag.” (Notera ordvalet, fruktansvärt). ”Jag ställde in en russinburk med gröt i kylen igår och det har skett en förväxling. Din omelett är kvar hemma och du fick med dig gröt”. Jag är normalt sett lugn som en filbunke (typ..) men nu var jag trött och hungrig och jag hatar gröt och inget, absolut inget blir bättre av kommentaren ”Har du vaknat på fel sida?”. Har sällan blivit så provocerad. Nej, jag hade inte vaknat på fel sida, min macka var UPPÄTEN och jag hade gröt i min russinburk!
söndag 20 december 2009
Julen ÄR här
Efter de gångna dagarna går det inte längre att förneka att det lider mot jul.
Torsdag: Det jag-ser-det-snöar-snöade inte längre, utan snön vräkte ju ned. Det var ju väldigt vackert och så, men mindre roligt att jobba på SL/färdtjänsten när det var kaos på vägarna. På kvällen glömde vi dock våra bekymmer på SL:s julfest på Collage (köpte aldrig några vingar, men däremot en svart gloria och körde på fallen ängel-looken). 400 änglar och demoner - incest, incest familjefest. Men fan vad kul vi hade!
Fredag: Kap från kvällen innan: 2 djävulshorn, 2 glorior, 1 glittersprayburk. Hur hamnade de i min väska? Lågmäld dagen-efter-dag på jobbet. Efter jobbet bar det hem till David för julmys med Sara, Emma och Olle m.fl. Lussebullsbak, glögg och sällskapsspel. Mkt trevligt. Sen vidare för öl på Bonden, där vi lyckades med konststycket att känna oss gamla bland alla indiekidsen. De dansade som om varje låt var den bästa de hört och drack öl som om det var den första de drack (vilket många gånger kan ha varit fallet). Tänkte att jag inte längre är en av dem. Kändes lite konstigt, som slutet på en era. Kvällen avslutades med att vi startade ett spontant snöbollskrig utanför baren. Så gammal är man kanske inte ändå.
Lördag: Simma i Högdalen, sen vidare i snöyran och köpa julklappar, julstjärna, ingredienser till bak m. Jocke. Blidde inget julbak, men däremot deg i soffan. Till kvällen ut i snön igen och tog ett glas vin med Kim i stan. Kulturigt och väldigt mysigt. Komma hem och mötas av doften av typ… bränt hår. Det var Jocke och Tobias som hade bakat pepparkakshus. Pepparkakshus gjort av nachos. Nachos. Det snöade fortfarande ute och julkänslan var ett faktum.
Söndag: Nu börjar alla studenter att komma hem efter månader ute i vida världen. Det tycker jag om. Så efter mer julbak ska saker tas igen med Lisa och sen hjälpa Sara att packa upp i nya lyan.
Torsdag: Det jag-ser-det-snöar-snöade inte längre, utan snön vräkte ju ned. Det var ju väldigt vackert och så, men mindre roligt att jobba på SL/färdtjänsten när det var kaos på vägarna. På kvällen glömde vi dock våra bekymmer på SL:s julfest på Collage (köpte aldrig några vingar, men däremot en svart gloria och körde på fallen ängel-looken). 400 änglar och demoner - incest, incest familjefest. Men fan vad kul vi hade!
Fredag: Kap från kvällen innan: 2 djävulshorn, 2 glorior, 1 glittersprayburk. Hur hamnade de i min väska? Lågmäld dagen-efter-dag på jobbet. Efter jobbet bar det hem till David för julmys med Sara, Emma och Olle m.fl. Lussebullsbak, glögg och sällskapsspel. Mkt trevligt. Sen vidare för öl på Bonden, där vi lyckades med konststycket att känna oss gamla bland alla indiekidsen. De dansade som om varje låt var den bästa de hört och drack öl som om det var den första de drack (vilket många gånger kan ha varit fallet). Tänkte att jag inte längre är en av dem. Kändes lite konstigt, som slutet på en era. Kvällen avslutades med att vi startade ett spontant snöbollskrig utanför baren. Så gammal är man kanske inte ändå.
Lördag: Simma i Högdalen, sen vidare i snöyran och köpa julklappar, julstjärna, ingredienser till bak m. Jocke. Blidde inget julbak, men däremot deg i soffan. Till kvällen ut i snön igen och tog ett glas vin med Kim i stan. Kulturigt och väldigt mysigt. Komma hem och mötas av doften av typ… bränt hår. Det var Jocke och Tobias som hade bakat pepparkakshus. Pepparkakshus gjort av nachos. Nachos. Det snöade fortfarande ute och julkänslan var ett faktum.Söndag: Nu börjar alla studenter att komma hem efter månader ute i vida världen. Det tycker jag om. Så efter mer julbak ska saker tas igen med Lisa och sen hjälpa Sara att packa upp i nya lyan.
Snart ere jul.
Men vi skulle ju bjuda VILGOT!?!?
Källan till mitt senaste skrattanfall var en liten tripp längs memory lane med Sara och Eric häromveckan. Det var inte helt nyktert och det skulle youtubas. Efter diverse skräckinjagande klipp (som 2 girls one cup mm – ångrar djupt att jag alls såg det) behövde vi lugna ner oss och då youtubade vi julkalendern från 1995. Jul i Kapernaum var dåtidens skit när det kom till julkalendrar.http://www.youtube.com/watch?v=Ffx8pnlt2ew
Jag skrattade så att jag grät, fick ont i magen och inte kunde andas. Det spelade kanske viss roll att jag inte var vid ett helt nyktert tillstånd, men i alla fall, jag tycker fortfarande att inslaget är fantastiskt. Paniken i den mörkhåriga pojken Beppes röst när kokosbollen har sprängts och han utbrister ”Men vi skulle ju bjuda VILGOT!!!” är obetalbar. Vi skrattade också åt det faktum att man faktiskt älskade ett program som hette Magister Munter som handlade om fyra dockor vars dumglada uppsyner aldrig förändrades oavsett om de faktiskt var glada eller om något så fasansfullt som att en kokosboll sprängdes inträffade. ”Fy fan vad lättroad man var!” tänkte vi och garvade vidare.
Sen inser jag att jag 20 år gammal, ju tydligen fortfarande skrattar ihjäl mig åt programmet.
onsdag 16 december 2009
Hej mitt vinterland nu är jag här!
Igår var det den sista dagen av åtta som jag jobbade i ett streck (somliga firar chanukka med att tända ett ljus varje dag under åtta dagar, men varför begränsa sig på det viset?). Man hade kunnat tro att dagen skulle starta lite snett, med tanke på att jag var tvungen att gå upp typ två timmar tidigare än nödvändigt för ett halvkul ärende i stan – men icke. Detta tack vare morgonens sällskap i form av en fin vän och den vackra snön som lagt sig som ett täcke utanför fönstret och som fortfarande singlade ner i ett alldeles lagom tempo. Trots mörker, otta och allmän jävlighet blev jag så uppfylld och rusig. Allt jag ville var att prisa vintern genom att sträcka upp händer och tunga mot himlen! (Men det gjorde jag inte). Jag mötte upp min vän på tuben och så begav vi oss iväg tillsammans. När alla måsten var avklarade var det fortfarande ett bra tag innan det var dags att jobba, så vi tog en promenad. Att det kan krävas så lite. Över Skanstullsbron, tvärs över Söder och Slussen mot Gamla stan i den vintrigaste vinter. Det var fanimig lycka som man kunde ta på.
Idag fick jag sova ut och vaknade återigen till ett vintrigt landskap/villaområde. Jag tycker om onsdagens dagordning:
göra typ ingenting - spotify med på ett hörn , dammsuga (det låter tråkigt, men resultatet blir en förhöjd julstämning) äta frukost, simma kanske, köpa julklapp, kanske köpa ett par vingar el. dyl. (morgondagens julfest m jobbet har temat "Himmel och helvete"), fika m. Hanna, äta middag m. Eric.
Känns lagom krävande.
Idag fick jag sova ut och vaknade återigen till ett vintrigt landskap/villaområde. Jag tycker om onsdagens dagordning:
göra typ ingenting - spotify med på ett hörn , dammsuga (det låter tråkigt, men resultatet blir en förhöjd julstämning) äta frukost, simma kanske, köpa julklapp, kanske köpa ett par vingar el. dyl. (morgondagens julfest m jobbet har temat "Himmel och helvete"), fika m. Hanna, äta middag m. Eric.
Känns lagom krävande.
måndag 14 december 2009
Vingprovning på hög nivå
Att blogga eller inte blogga – det är frågan. Eller absolut inte. Jag har länge tänkt tanken att börja blogga. Just det, ”tänkt tanken att” inte ”tänkt börja blogga”. Jag vet inte riktigt varför jag dragit mig, men kan hitta möjliga förklaringar (varför sådana känns viktiga att redogöra för vet jag inte):
1. Tanken ”Måste man inte isf. ha en riktning på bloggen? En legitim anledning att skriva”. Modeblogg, resblogg, ett specialintresse, gå en creddig utbildning, ha ett coolt jobb, besitta någon slags expertiskunskap, kunna ta snygga foton. Tanken ”Har/gör/kan jag det?”. Tanken ”… nä”.
2. Misstanken att Bloggaren anser sig vara förmer. Jag skulle kunna skylla på att det beror på den jante-lags-kultur jag vuxit upp i, eller så är jag lite morsk och står för att jag tänkt denna fula, fula tanke. Ska pröva morsk.
3. Min tendens att glömma vad som är lämpligt att hålla för sig själv och oro för att ångra något jag skrivit (läs: ångra något jag skrivit. Läs inte: skriva något jag kommer ångra).
4. Och sist men inte minst, mina tekniska färdigheters begränsning: Rent praktiskt - hur fan skapar man en blogg?!
Varför jag nu tillslut tar mig i kragen och ”kör” vet jag heller inte riktigt, men följande faktorer kan spela roll:
1. Tanken ”Äh, wtf.”. Härmed förbehåller, nej, tar, roffar jag åt mig rätten att skriva en blogg (säger man så, skriva en blogg?) utan underrubrik om både ospeciella och speciella saker. (Men kommer jag på nåt catchigt, så förbehåller jag mig även rätten att lägga till det…).
2. Insikten att källan till denna misstro var okunskap och att jag själv, hur mycket jag än vill ignorera faktumet, är ett stort fan av mitt liv. Bara att suck it up, och sluta döma andra för att de också är det (av sina egna alltså).
3. Trots va-fan-ska-jag-skriva-om- då-tankar, så har jag på sista tiden när något roligt hänt, tänkt ”Haha! Det här är exakt det jag skulle skriva i en blogg – om jag hade någon.”. Sen, besvikelsen när jag inser att jag alltså fortf. inte har en blogg.
4. Jag insåg att jag kan fråga min bästa vän Google. Jag <3 Google 4-evah.
1. Tanken ”Måste man inte isf. ha en riktning på bloggen? En legitim anledning att skriva”. Modeblogg, resblogg, ett specialintresse, gå en creddig utbildning, ha ett coolt jobb, besitta någon slags expertiskunskap, kunna ta snygga foton. Tanken ”Har/gör/kan jag det?”. Tanken ”… nä”.
2. Misstanken att Bloggaren anser sig vara förmer. Jag skulle kunna skylla på att det beror på den jante-lags-kultur jag vuxit upp i, eller så är jag lite morsk och står för att jag tänkt denna fula, fula tanke. Ska pröva morsk.
3. Min tendens att glömma vad som är lämpligt att hålla för sig själv och oro för att ångra något jag skrivit (läs: ångra något jag skrivit. Läs inte: skriva något jag kommer ångra).
4. Och sist men inte minst, mina tekniska färdigheters begränsning: Rent praktiskt - hur fan skapar man en blogg?!
Varför jag nu tillslut tar mig i kragen och ”kör” vet jag heller inte riktigt, men följande faktorer kan spela roll:
1. Tanken ”Äh, wtf.”. Härmed förbehåller, nej, tar, roffar jag åt mig rätten att skriva en blogg (säger man så, skriva en blogg?) utan underrubrik om både ospeciella och speciella saker. (Men kommer jag på nåt catchigt, så förbehåller jag mig även rätten att lägga till det…).
2. Insikten att källan till denna misstro var okunskap och att jag själv, hur mycket jag än vill ignorera faktumet, är ett stort fan av mitt liv. Bara att suck it up, och sluta döma andra för att de också är det (av sina egna alltså).
3. Trots va-fan-ska-jag-skriva-om- då-tankar, så har jag på sista tiden när något roligt hänt, tänkt ”Haha! Det här är exakt det jag skulle skriva i en blogg – om jag hade någon.”. Sen, besvikelsen när jag inser att jag alltså fortf. inte har en blogg.
4. Jag insåg att jag kan fråga min bästa vän Google. Jag <3 Google 4-evah.
Och om man nu behöver en legitim anledning, så har jag funnit den: min blogg, utan underrubrik, är absolut nödvändig som förlängning av Facebookstatusen. Det får ju knappt plats någonting i det där pyttelilla fältet.
Så nu kliver jag ner från mina höga hästar och provar mina vingar istället. Jag kan flyga, jag är inte rädd!
söndag 24 maj 2009
Swedish girl in Paris (part une)
“Lonely, I’m so lonely, I have nobody to call my ooooo-ooown!”. Nej, känslan kunde inte vara mer avlägsen. Jag är i Paris. Jag sitter själv på ett café i Paris och sörplar på en cafe crème. Kaffe är en av flera saker Frankrike lärt mig. Det är tryckande varmt och fast det är söndag så rör sig staden. Jag trivs här där jag sitter, tittar lite på folkvimlet, lyssnar på franskan. Lite o-cool och ganska liten i den stora staden, men trivs gör jag.
Jag och Eric var i Cavalaire från onsdag em. till lördag morgon. Landskapen i Cavalaire och sydfrankrike är nog det vackraste jag sett. Grönt och skönt, höga, höga berg och dalar, och så medelhavet: stört vackert. Försökte ta bilder, men misslyckades kapitalt med att fånga allt det vackra. Det blev som jag hoppats, några lugna dagar, och det har varit hur trevligt som helst att bo hos Erics pappa. I lördags kom vi till Paris. På dagen var vi turister, såg Eiffeltornet och promenerade massor. På kvällen kastades vi in i det mer äkta parisiska livet. I soluppgången vandrade jag, Eric, Erics kusin Julien och Juliens kompis hem längs Seine. La vie est belle. (Varför jag måste vara så klyschig vet jag inte, det är bara är så och det är för övrigt detta jag menar med o-cool) Ikväll ska vi till Notre Dame och Montmartre.
Jag kommer sakna att prata och höra franska runt mig varje dag fruktansvärt mycket! Men Paris har gett en försmak. Skillnaden från lilla Montpellier är ganska stor. När jag först kom kände jag mig ganska intimidated och blev besviken över den känslan eftersom jag har funderat på att åka till Paris nån gång i framtiden för att bo ett halvår, ett år, plugga, jobba, jag vet inte vad, men ne - jag tror ändå att det kan vara min grej det här. Vi får se. Jag har iaf. lärt mig enormt mycket franska sista veckan eftersom vi umgåtts så mycket med fransmän. Av Paris har jag fått ett helt nytt vokabulär också : streetfranska…
Om vi inte ”hörs” mer via resdagboken så ses vi snart i en verkligenhet nära dig! Men det är nog mkt. möjligt att jag skriver några rader till innan dess…
Två kindpussar från Paris! (och inte tre som i Montpellier, vilket jag flera ggr. har glömt när jag hälsat på folk här i Paris ---> ”Hon får aldrig nog av kindpussar flickan, hon får aldrig nog!”)
Dagens ord (parisiska influenser):
Blé – pengar
un flic – en snut
Dans ta geule ! – in your face !
Un pote – polare, kompis
mytho! – lögnare, mytoman !
Tu me crases les couilles
Jag och Eric var i Cavalaire från onsdag em. till lördag morgon. Landskapen i Cavalaire och sydfrankrike är nog det vackraste jag sett. Grönt och skönt, höga, höga berg och dalar, och så medelhavet: stört vackert. Försökte ta bilder, men misslyckades kapitalt med att fånga allt det vackra. Det blev som jag hoppats, några lugna dagar, och det har varit hur trevligt som helst att bo hos Erics pappa. I lördags kom vi till Paris. På dagen var vi turister, såg Eiffeltornet och promenerade massor. På kvällen kastades vi in i det mer äkta parisiska livet. I soluppgången vandrade jag, Eric, Erics kusin Julien och Juliens kompis hem längs Seine. La vie est belle. (Varför jag måste vara så klyschig vet jag inte, det är bara är så och det är för övrigt detta jag menar med o-cool) Ikväll ska vi till Notre Dame och Montmartre.
Jag kommer sakna att prata och höra franska runt mig varje dag fruktansvärt mycket! Men Paris har gett en försmak. Skillnaden från lilla Montpellier är ganska stor. När jag först kom kände jag mig ganska intimidated och blev besviken över den känslan eftersom jag har funderat på att åka till Paris nån gång i framtiden för att bo ett halvår, ett år, plugga, jobba, jag vet inte vad, men ne - jag tror ändå att det kan vara min grej det här. Vi får se. Jag har iaf. lärt mig enormt mycket franska sista veckan eftersom vi umgåtts så mycket med fransmän. Av Paris har jag fått ett helt nytt vokabulär också : streetfranska…
Om vi inte ”hörs” mer via resdagboken så ses vi snart i en verkligenhet nära dig! Men det är nog mkt. möjligt att jag skriver några rader till innan dess…
Två kindpussar från Paris! (och inte tre som i Montpellier, vilket jag flera ggr. har glömt när jag hälsat på folk här i Paris ---> ”Hon får aldrig nog av kindpussar flickan, hon får aldrig nog!”)
Dagens ord (parisiska influenser):
Blé – pengar
un flic – en snut
Dans ta geule ! – in your face !
Un pote – polare, kompis
mytho! – lögnare, mytoman !
Tu me crases les couilles
onsdag 20 maj 2009
Början på Slutet...
Det är inte Slutet, men det är början på Slutet. Om en vecka är jag hemma - tärningen är kastad, dagarna räknade, den tjocka damen har sjungit. Slutet började i fredags. Då lämnade jag min älskade studio partagé (notera adjektivet, mina känslor gentemot studion har gått från ”cellen” till ”mitt underbara hem”) och min underbara coloc och Uppsala åkte hem till Uppsala. Men! istället kom Eric och jag flyttade in hos underbara Julia.
Det har varit bra sista dagar. Vädret har varit fantastiskt så vi har varit på playan (jag har bränt mig överallt trots solkräm), vi har ätit ute, testat bla. sniglar, coq au vin, creme caramel och tartare, gått ut och bara umgåtts så mycket med varandra som det bara gått! Jag har dock varit förkyld m. halsmandlar stora som valnötter (svininfluensan?!), men det gick över fort.
Nu sitter jag och Eric på tåget mot Toulon. Eller, i skrivande stund är vi i Marseille där vi suttit fast i en timme, men när vi väl kommer fram bär det vidare mot Cavalaire där jag hoppas på lugna dagar. På lördag förmodligen åker tåget vidare mot Paris där vi ska bo hos Erics kusin några dagar och sen är det faktiskt lika schlutt som godispåsen som Håkan-bråkan åt upp för Robert Gustavsson i Sunes sommar.
Det är inte att komma hem som känns tråkigt, men det är att lämna Montpellier. Och det är inte heller staden i sig jag saknar, men det är hela resan som faktiskt, till slut, blev av, det liv jag har haft här och de vänner jag fått. Och det är verkligen fina vänner också, som absolut ska med i fortsättningen, en av de bästa sakerna med resan. Clemenceau-gänget har på sista tiden känts som en liten familj : ofta lite kaosigt, ibland lite gnabbigt men alltid sjukt, sjukt roligt! Det var många tårar som fälldes när jag skulle åka till Montpellier, men - om möjligt - ännu fler nu när jag åker härifrån. Men, som Eric sa i ett tappert försök att muntra upp: It’s not good bye, it’s see you later!
Egentligen, egentligen är det verkligen inte ens slutet, det är inte ens slutet på början, det är bara början…
Bisous Sverige, vi ses snart igen!
PS. Nu rullar tåget igen. Landskapen i södra Frankrike är VACKRA.
PS.2. Ar nu i Cavalaire och lagger upp inlagget harifran. Det ar supervackert har. Jag och Eric ska nu upp i bergen och titta pa solnedgangen!
Dagens ord: tu me fais chier – du är asjobbig, dryg (ordagrann översättning ”saknas”)
Det har varit bra sista dagar. Vädret har varit fantastiskt så vi har varit på playan (jag har bränt mig överallt trots solkräm), vi har ätit ute, testat bla. sniglar, coq au vin, creme caramel och tartare, gått ut och bara umgåtts så mycket med varandra som det bara gått! Jag har dock varit förkyld m. halsmandlar stora som valnötter (svininfluensan?!), men det gick över fort.
Nu sitter jag och Eric på tåget mot Toulon. Eller, i skrivande stund är vi i Marseille där vi suttit fast i en timme, men när vi väl kommer fram bär det vidare mot Cavalaire där jag hoppas på lugna dagar. På lördag förmodligen åker tåget vidare mot Paris där vi ska bo hos Erics kusin några dagar och sen är det faktiskt lika schlutt som godispåsen som Håkan-bråkan åt upp för Robert Gustavsson i Sunes sommar.
Det är inte att komma hem som känns tråkigt, men det är att lämna Montpellier. Och det är inte heller staden i sig jag saknar, men det är hela resan som faktiskt, till slut, blev av, det liv jag har haft här och de vänner jag fått. Och det är verkligen fina vänner också, som absolut ska med i fortsättningen, en av de bästa sakerna med resan. Clemenceau-gänget har på sista tiden känts som en liten familj : ofta lite kaosigt, ibland lite gnabbigt men alltid sjukt, sjukt roligt! Det var många tårar som fälldes när jag skulle åka till Montpellier, men - om möjligt - ännu fler nu när jag åker härifrån. Men, som Eric sa i ett tappert försök att muntra upp: It’s not good bye, it’s see you later!
Egentligen, egentligen är det verkligen inte ens slutet, det är inte ens slutet på början, det är bara början…
Bisous Sverige, vi ses snart igen!
PS. Nu rullar tåget igen. Landskapen i södra Frankrike är VACKRA.
PS.2. Ar nu i Cavalaire och lagger upp inlagget harifran. Det ar supervackert har. Jag och Eric ska nu upp i bergen och titta pa solnedgangen!
Dagens ord: tu me fais chier – du är asjobbig, dryg (ordagrann översättning ”saknas”)
måndag 11 maj 2009
Ingen rubrik (fantasiblockage pga. arghet över misslyckat prov) men ändå lite glädje.
Det är inte enbart tack vare mina egna beskaffenheter som jag har det så förträffligt här nere i Frankrike, det har jag insett nu. Hittade följande dokument på mitt skrivbord:
”SKYPE INFO
Användarnamn: rebecca.soder.altschul
Lösenord: *****
Du ringer på grön lur efter du valt kontakt att ringa, du har en chatt funktion också om någonting krånglar sig. Om något går snett ring din lillebror även kallad din ”tekniska support”.
Kramar Din lillebror :)”
- Jocke jag saknar dig! Det är tur att man har stöd hemifrån.
Idag skrev jag två av mina sista prov. Det ena gick jättebra det andra gick åt fanders. Samma gamla vanliga problem m. tidsbrist. Vi skulle skriva en argumentativ text, vilket jag också gjort, jag hann bara inte finskriva det på inlämningspappret... Jag hade en introduktion, för- och motargument, och sen när jag kom till conclusion skrev jag, "Av det som föregår kan man konstatera -". Sen hann jag inte längre. Är så arg på mig själv att jag vill sparka på nåt. Tant pis. Jag har flera bra provresultat som kommer att väga upp. Men ändå...
Imorgon, sista dan.
Just det, en sak till - nu är min hembiljett bokad! Den 26:e maj står jag på Arlanda. Det är om 15 freakin days!
Pussen
Dagens ord: idiot~e - idiot
”SKYPE INFO
Användarnamn: rebecca.soder.altschul
Lösenord: *****
Du ringer på grön lur efter du valt kontakt att ringa, du har en chatt funktion också om någonting krånglar sig. Om något går snett ring din lillebror även kallad din ”tekniska support”.
Kramar Din lillebror :)”
- Jocke jag saknar dig! Det är tur att man har stöd hemifrån.
Idag skrev jag två av mina sista prov. Det ena gick jättebra det andra gick åt fanders. Samma gamla vanliga problem m. tidsbrist. Vi skulle skriva en argumentativ text, vilket jag också gjort, jag hann bara inte finskriva det på inlämningspappret... Jag hade en introduktion, för- och motargument, och sen när jag kom till conclusion skrev jag, "Av det som föregår kan man konstatera -". Sen hann jag inte längre. Är så arg på mig själv att jag vill sparka på nåt. Tant pis. Jag har flera bra provresultat som kommer att väga upp. Men ändå...
Imorgon, sista dan.
Just det, en sak till - nu är min hembiljett bokad! Den 26:e maj står jag på Arlanda. Det är om 15 freakin days!
Pussen
Dagens ord: idiot~e - idiot
fredag 8 maj 2009
Université Paul-Valéry, Montpellier III
Nu så här när alla kurser är avslutade och bara slutproven återstår tänkte jag att det kanske vore på sin plats att skriva lite om skolan.
Jag går på Université Paul-Valéry, Montpellier III, som är ett av de tre huvudsakliga universiteten i Montpan. Enligt min bästa vän wikipedia.com så hör Montpelliers universitet till världens äldsta! Montp. 3 är la faculté de lettres, alltså humaniora och konst m.m. Det känns lite som att vara tillbaka på Södra Latin, här är stämningen bara lite mer upprorisk. Sen jag kom hit har jag fattat att Frankrike är väldigt synonymt med strejk, men på mitt universitet är det extra mycket. Man bombarderas med flyers för demonstrationer varje dag och skolan blockeras ideligen i protest mot det mesta och då är det verkligen med stolar och bord framför dörrar och fönster så att ingen kommer in. Läste senast om det i regionala tidningen: blockage, deblockade, reblockage… Vi utbölingar som går på IEFE, Institut d’Études Françaises pour Ètrangers, påverkas dock inte så mkt.
Jag är på nivån B2 och min klass är ganska liten men trevlig. Här återfinns två stockholmare (inkl. mig), en isländska, en cypriotiska, två amerikanskor, en kanadensare (…), flera kineser och japaner, till och från colombianare och en chilenska. I början tänkte jag faktiskt, vad fan är det här - alla var så knäpptysta och jag var gravt kulturchockad, men, petit à petit, har jag kommit att stortrivas i vår lilla grupp! Vi har ca 16 timmar skolan i veckan och går följande kurser:
Civilisation – fransk geografi, politik, media, utbildning, historia m.m.
Läsförståelse
Éxpression oral – det är skitkul, men läraren har drag av lömsk skvallerkärring. Allvarligt talat.
Litteratur – tillvalskurs, man ska välja två.
Grammatik, syntax – läraren är en fruktad drake, men hon kan sina saker, det ska erkännas.
Teater! – mitt andra tillval
Skriftligt uttryck – åh vad denna lärare går mig på nerverna. Hon älskar att höra sin egen röst, ingen annan får en syl i vädret, det finns bara en rätt åsikt, dvs. hennes, hon talar gärna om våra provresultat för alla och dessutom motsvarar substansen i det hon säger ung. marsipanrosen på en prinsesstårta. Och alla vet ju att det är marsipanrosen som är grejen, men tyvärr får man ju mest grädde.
Hörförståelse
Fonetik – Samma lärare som för skriftligt uttryck… Och på denna lektion kan hon ju med rätta hålla låda. Hon skrattar (till synes kärvänligt, men det är bara en illusion) när man säger fel och dessutom ger hon oss en bred syddialekt – inte snyggt.
Grammatik, morphologie – Åh jag älskar älskar älskar! Det känns typ som att jag får världsbildsomskakande kunskaper varje gång och läraren är [i]super professionnelle[/i].
Ja, det var det. Det är toppen, fast alla lärare är kanske inte toppen, men det kan ju hända att jag haft otur. Det är ganska mkt. plugg, de senaste två veckorna har jag haft ett el. flera prov varje dag – återigen flash back till Södra – men ça est allé. Antingen tar jag trammen till skolan el. så går jag den ca 45 min långa vägen som är väldigt vacker. Nationaliteterna är väldigt blandade men det finns en oproportionerligt stor andel svenskar, annars mkt. asiater, amerikaner. Nej, jag har en [i]hyper[/i] tillvaro, fortfarande.
Grattis alla femte maj-födelsedagsbarn!
Bisous mina nära och kära!
Dagens ord: avoir mal aux cheveux - vara bakis
Jag går på Université Paul-Valéry, Montpellier III, som är ett av de tre huvudsakliga universiteten i Montpan. Enligt min bästa vän wikipedia.com så hör Montpelliers universitet till världens äldsta! Montp. 3 är la faculté de lettres, alltså humaniora och konst m.m. Det känns lite som att vara tillbaka på Södra Latin, här är stämningen bara lite mer upprorisk. Sen jag kom hit har jag fattat att Frankrike är väldigt synonymt med strejk, men på mitt universitet är det extra mycket. Man bombarderas med flyers för demonstrationer varje dag och skolan blockeras ideligen i protest mot det mesta och då är det verkligen med stolar och bord framför dörrar och fönster så att ingen kommer in. Läste senast om det i regionala tidningen: blockage, deblockade, reblockage… Vi utbölingar som går på IEFE, Institut d’Études Françaises pour Ètrangers, påverkas dock inte så mkt.
Jag är på nivån B2 och min klass är ganska liten men trevlig. Här återfinns två stockholmare (inkl. mig), en isländska, en cypriotiska, två amerikanskor, en kanadensare (…), flera kineser och japaner, till och från colombianare och en chilenska. I början tänkte jag faktiskt, vad fan är det här - alla var så knäpptysta och jag var gravt kulturchockad, men, petit à petit, har jag kommit att stortrivas i vår lilla grupp! Vi har ca 16 timmar skolan i veckan och går följande kurser:
Civilisation – fransk geografi, politik, media, utbildning, historia m.m.
Läsförståelse
Éxpression oral – det är skitkul, men läraren har drag av lömsk skvallerkärring. Allvarligt talat.
Litteratur – tillvalskurs, man ska välja två.
Grammatik, syntax – läraren är en fruktad drake, men hon kan sina saker, det ska erkännas.
Teater! – mitt andra tillval
Skriftligt uttryck – åh vad denna lärare går mig på nerverna. Hon älskar att höra sin egen röst, ingen annan får en syl i vädret, det finns bara en rätt åsikt, dvs. hennes, hon talar gärna om våra provresultat för alla och dessutom motsvarar substansen i det hon säger ung. marsipanrosen på en prinsesstårta. Och alla vet ju att det är marsipanrosen som är grejen, men tyvärr får man ju mest grädde.
Hörförståelse
Fonetik – Samma lärare som för skriftligt uttryck… Och på denna lektion kan hon ju med rätta hålla låda. Hon skrattar (till synes kärvänligt, men det är bara en illusion) när man säger fel och dessutom ger hon oss en bred syddialekt – inte snyggt.
Grammatik, morphologie – Åh jag älskar älskar älskar! Det känns typ som att jag får världsbildsomskakande kunskaper varje gång och läraren är [i]super professionnelle[/i].
Ja, det var det. Det är toppen, fast alla lärare är kanske inte toppen, men det kan ju hända att jag haft otur. Det är ganska mkt. plugg, de senaste två veckorna har jag haft ett el. flera prov varje dag – återigen flash back till Södra – men ça est allé. Antingen tar jag trammen till skolan el. så går jag den ca 45 min långa vägen som är väldigt vacker. Nationaliteterna är väldigt blandade men det finns en oproportionerligt stor andel svenskar, annars mkt. asiater, amerikaner. Nej, jag har en [i]hyper[/i] tillvaro, fortfarande.
Grattis alla femte maj-födelsedagsbarn!
Bisous mina nära och kära!
Dagens ord: avoir mal aux cheveux - vara bakis
torsdag 23 april 2009
Sakta går Big Foot genom stan
Jag har stukat foten igen, den vänstra den här gången. Det är en mkt konstig och onödig talang jag har skaffat mig. Det var inte ens på nåt spännande sätt detta skedde. Jag satt på en barstol i helgen, sa nej, nu dansar vi, skuttade ner från stolen och schwump - foten stukad. Ankeln skulle i sinom tid svälla upp till ca dubbel storlek (se bild t h) och jag skulle gnälla om det i ca hundra år. Notera: jag SATT ner. Jag satt ner på en BARSTOL. Okej att jag är kort, det kan jag leva med, men så liten att en barstol kan utgöra ett hot, det hade jag ändå inte trott. Nej, nej, nej inte okej. Bortsett från den abnorma foten har jag det bra.
Nu har vi sommarvärme! Efter teatern igår kväll promenerade jag hem (i maklig takt för fotens skull) och det var runt 22 grader, fast klockan var nio på kvällen. Vägen hem är verkligen fin, massa alléer med träd som jag inte vet vad de heter, men höga och gröna är dem. Ingen Monica Zetterlund i Ipoden, men Detektivbyrån och Håkan. Allt var bara skönt och enkelt.
Nej, nu ska jag plugga lite. Det är bara 7 skoldagar kvar innan slutproven, eftersom det är två röda dagar de kommande två veckorna så nu ger jag järnet! Annars är allt som vanligt. Imorrn ska jag på fest hos en italiensk tjej, med min coloc bland annat, och sen blir det kanske playan i helgen. Kanske också ett biobesök om det regnar, för filmen ”Coco avant Chanel”, m. Audrey Tautou har just kommit ut. Nästa vecka är det uppspel med teatern. Hujeda mig.
Bonne nuit et faites des beaux rêves!
Dagens ord: un couche-tard - en nattuggla, asså en person som lägger sig sent
Nu har vi sommarvärme! Efter teatern igår kväll promenerade jag hem (i maklig takt för fotens skull) och det var runt 22 grader, fast klockan var nio på kvällen. Vägen hem är verkligen fin, massa alléer med träd som jag inte vet vad de heter, men höga och gröna är dem. Ingen Monica Zetterlund i Ipoden, men Detektivbyrån och Håkan. Allt var bara skönt och enkelt.
Nej, nu ska jag plugga lite. Det är bara 7 skoldagar kvar innan slutproven, eftersom det är två röda dagar de kommande två veckorna så nu ger jag järnet! Annars är allt som vanligt. Imorrn ska jag på fest hos en italiensk tjej, med min coloc bland annat, och sen blir det kanske playan i helgen. Kanske också ett biobesök om det regnar, för filmen ”Coco avant Chanel”, m. Audrey Tautou har just kommit ut. Nästa vecka är det uppspel med teatern. Hujeda mig.
Bonne nuit et faites des beaux rêves!
Dagens ord: un couche-tard - en nattuggla, asså en person som lägger sig sent
måndag 20 april 2009
Brev från kollektivet
Nu var det ett par veckor sen jag bodde i något som överhuvudtaget kunde liknas ett kollektiv, men när jag i början av min vistelse här trodde att jag skulle bo i colocation, bestämde jag mig för att jag skulle skriva ett inlägg med den rubriken, så ja.
Lovet är slut och det har varit underbart. Barcelona var konstant välbefinnande. Vi åkte ner med bussen söndag på fem timmar och sen var vi där till och med torsdagen, el. fredagen kl. 00.15 om man ska vara exakt. Redan på bussen dit var jag lycklig och var tvungen att sms:a hem till Lisa för att delge. Första dagen blev vi utsatta för rånförsök. Vi satt och väntade på killen som skulle ge oss nyckeln till lägenheten vid Arc de Triomf när Julia fick se Kims väska glida iväg av sig själv. Snabbt som ögat ryckte Julia tillbaka och väskan var räddad! Men sen följde trevligheter. Vi var sex personer som hyrde en lägenhet, mysigt mysigt. Det var grymt trevligt att bo tillsammans. Minikollektiv is the shit. I korthet, shopping, promenerande, festande, matlagande, sightseeing (fast kanske föga ambitiös – sista dagen satte vi oss för två hundra spänn på en turistbuss för att se ”hela staden”, men efter ung. en timme var det sex trötta ungdomar som satt och sov längst fram på busstaket. Bra reklam för Barcelona Sightseeing Tours.), samt lite andra knäppheter.
Resten av lovet har jag varit i Montpellier och har egentligen inte gjort så mycket när jag tänker efter men tiden har ändå gått jättefort. Vädret har varit lite så där, först mycket regn, men mot slutet av veckan ganska schizofrent. På förmiddagarna har temperaturen legat på ungefär 25 grader och sol, för att sen övergå i spöregn, blixtrande och åska.
Nu är det typ bara en månad kvar innan jag åker hem. Knäppt! Den 11-12:e skriver jag slutprov, sen kommer Eric och hälsar på. Sen är planen att vi ska till Cavalaire som också ligger i södra Frankrike och sen Paris BABY!!! Och sen, hem till fina, fina Stockholm.
Tre kindpussar från ett soligt men omväxlande molnigt Montpellier!
Dagens ord: trempé comme un soupe – plaskvåt, el: genomblöt som en soppa.
Lovet är slut och det har varit underbart. Barcelona var konstant välbefinnande. Vi åkte ner med bussen söndag på fem timmar och sen var vi där till och med torsdagen, el. fredagen kl. 00.15 om man ska vara exakt. Redan på bussen dit var jag lycklig och var tvungen att sms:a hem till Lisa för att delge. Första dagen blev vi utsatta för rånförsök. Vi satt och väntade på killen som skulle ge oss nyckeln till lägenheten vid Arc de Triomf när Julia fick se Kims väska glida iväg av sig själv. Snabbt som ögat ryckte Julia tillbaka och väskan var räddad! Men sen följde trevligheter. Vi var sex personer som hyrde en lägenhet, mysigt mysigt. Det var grymt trevligt att bo tillsammans. Minikollektiv is the shit. I korthet, shopping, promenerande, festande, matlagande, sightseeing (fast kanske föga ambitiös – sista dagen satte vi oss för två hundra spänn på en turistbuss för att se ”hela staden”, men efter ung. en timme var det sex trötta ungdomar som satt och sov längst fram på busstaket. Bra reklam för Barcelona Sightseeing Tours.), samt lite andra knäppheter.
Resten av lovet har jag varit i Montpellier och har egentligen inte gjort så mycket när jag tänker efter men tiden har ändå gått jättefort. Vädret har varit lite så där, först mycket regn, men mot slutet av veckan ganska schizofrent. På förmiddagarna har temperaturen legat på ungefär 25 grader och sol, för att sen övergå i spöregn, blixtrande och åska.
Nu är det typ bara en månad kvar innan jag åker hem. Knäppt! Den 11-12:e skriver jag slutprov, sen kommer Eric och hälsar på. Sen är planen att vi ska till Cavalaire som också ligger i södra Frankrike och sen Paris BABY!!! Och sen, hem till fina, fina Stockholm.
Tre kindpussar från ett soligt men omväxlande molnigt Montpellier!
Dagens ord: trempé comme un soupe – plaskvåt, el: genomblöt som en soppa.
torsdag 2 april 2009
Marsanteckningar
Härmed ger jag upp försöken att bringa struktur och kontinuitet:
Jag mår så bra att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av mig själv och det blir bara bättre för varje dag – jag trivs som guldfisken i det finaste vatten! Det är svårt att summera den senaste månaden, men när jag tittar i min almanacka för att friska upp minnet hittar jag bla. följande anteckningar (jag är för övrigt en sån som skriver upp saker i efterhand för att jag inte ska få för mig att mitt liv varit innehållslöst):
LIDL med Sheila: Sheila är alltså min tyska rumskompis som jag tycker jättebra om. LIDL is my homeboy. Vi Clemenceauare är numer hängivna anhängare av märket ”Topbugdet”. Topbudgetmajs, lasagne, tonfisk, schampo, frukt, prickig korv, chevreost, yoghurt...
Australian: Australian bar är en kul tisdagsklubb, oftast det självklara valet en tisdag, utom när det är…
St Patrick's day! Vilket det ju bara är en gång om året tråkigt nog. Aldrig firat St Patrick’s förut, ingen aning om varför man firar men man måste ju vara öppen för nya traditioner liksom. Vi var mestadels på Irländska puben Fitz Patrick’s och alla var där... Om det ändå kunde vara St patricks’s varje vecka…
Crêpes och Grey’s Anatomy hos Ellie: Hemmagjorda nutellacrêpes och franskdubbad Grey’s hos eng. kompisen Ellanor. Mycket mysigt och mycket mysig person.
Parken vid Comedie hela dagen. 32 jävla grader celcius! ]Många slöa söndagar har tillbringats i denna park! 32 grader är en sanning m. modifikation, termometern var delvis i solen. Men ändå! ]Thétatre 12.00. Går en teaterkurs på universitetet. De första gångerna kände jag mig som ett miffo på AA-möte, men... you gotta love it!
Pannkakstorsdag: Vi kände ett styng av saknad efter Sverige och svängde ihop lite svenska pannkakor hemma hos mig.
Blottaren: Ja, för ett par veckor sen stötte jag på en ”exhibitionist” på spårvagnen mitt på ljusa dan. Montpellier är en härdande stad…
Rendez-vous: Några franska fina fiskar finns det ändå. Kände att Gud gav lite tillbaka efter den där blottaren.
Marseille m. Julia! Jag och svenska Julia var i Marseille över helgen för ett par veckor sen. Enligt uppgifter är Marseille Frankrikes farligaste stad, men det var iaf. jättetrevligt och upplevelserikt..
La fête chez Clara: Sjukt trevlig och kul fest hos en amerikansk kompis från skolan, precis som det ska vara: massa olika nationaliteter, massa franska, massa sköna människor..
Hanna och Kim kommer!!! Lite Sverigebesök sitter inte fel!
BARCELONA BABY! Si si, nu är det två veckors lov så på söndag åker jag med Julia, David, Jacob, Kim och Michaela till Barca! Vi har hyrt en lägenhet och stannar fyra nätter – ska bli så grymt!
Summan av kardemumman är jag lever ett prima liv härnere. Funderar dock mkt. på vad jag ska göra sen i livet.. För er som stilla undrar hur det går med franskan, kan jag tala om att det går fint! I skolan har vi ganska mkt. att göra, fem prov den här veckan – kul. Men i allmänhet är jag bara jättetaggad på franskan och vill lära mig mer, mer, mer!
Just det, ytterligare språkförbistring: ”J’ai mis le chevre dans le frigo. Tu en veux?” = Jag har lagt geten i kylen. Vill du ha lite?
Hoppas ni mår där hemma, vous me manque!
Bisou
Dagens ord: Les carottes sont cuit – morötterna är kokta, el: nu är det kokta fläsket stekt!
Jag mår så bra att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av mig själv och det blir bara bättre för varje dag – jag trivs som guldfisken i det finaste vatten! Det är svårt att summera den senaste månaden, men när jag tittar i min almanacka för att friska upp minnet hittar jag bla. följande anteckningar (jag är för övrigt en sån som skriver upp saker i efterhand för att jag inte ska få för mig att mitt liv varit innehållslöst):
LIDL med Sheila: Sheila är alltså min tyska rumskompis som jag tycker jättebra om. LIDL is my homeboy. Vi Clemenceauare är numer hängivna anhängare av märket ”Topbugdet”. Topbudgetmajs, lasagne, tonfisk, schampo, frukt, prickig korv, chevreost, yoghurt...
Australian: Australian bar är en kul tisdagsklubb, oftast det självklara valet en tisdag, utom när det är…
St Patrick's day! Vilket det ju bara är en gång om året tråkigt nog. Aldrig firat St Patrick’s förut, ingen aning om varför man firar men man måste ju vara öppen för nya traditioner liksom. Vi var mestadels på Irländska puben Fitz Patrick’s och alla var där... Om det ändå kunde vara St patricks’s varje vecka…
Crêpes och Grey’s Anatomy hos Ellie: Hemmagjorda nutellacrêpes och franskdubbad Grey’s hos eng. kompisen Ellanor. Mycket mysigt och mycket mysig person.
Parken vid Comedie hela dagen. 32 jävla grader celcius! ]Många slöa söndagar har tillbringats i denna park! 32 grader är en sanning m. modifikation, termometern var delvis i solen. Men ändå! ]Thétatre 12.00. Går en teaterkurs på universitetet. De första gångerna kände jag mig som ett miffo på AA-möte, men... you gotta love it!
Pannkakstorsdag: Vi kände ett styng av saknad efter Sverige och svängde ihop lite svenska pannkakor hemma hos mig.
Blottaren: Ja, för ett par veckor sen stötte jag på en ”exhibitionist” på spårvagnen mitt på ljusa dan. Montpellier är en härdande stad…
Rendez-vous: Några franska fina fiskar finns det ändå. Kände att Gud gav lite tillbaka efter den där blottaren.
Marseille m. Julia! Jag och svenska Julia var i Marseille över helgen för ett par veckor sen. Enligt uppgifter är Marseille Frankrikes farligaste stad, men det var iaf. jättetrevligt och upplevelserikt..
La fête chez Clara: Sjukt trevlig och kul fest hos en amerikansk kompis från skolan, precis som det ska vara: massa olika nationaliteter, massa franska, massa sköna människor..
Hanna och Kim kommer!!! Lite Sverigebesök sitter inte fel!
BARCELONA BABY! Si si, nu är det två veckors lov så på söndag åker jag med Julia, David, Jacob, Kim och Michaela till Barca! Vi har hyrt en lägenhet och stannar fyra nätter – ska bli så grymt!
Summan av kardemumman är jag lever ett prima liv härnere. Funderar dock mkt. på vad jag ska göra sen i livet.. För er som stilla undrar hur det går med franskan, kan jag tala om att det går fint! I skolan har vi ganska mkt. att göra, fem prov den här veckan – kul. Men i allmänhet är jag bara jättetaggad på franskan och vill lära mig mer, mer, mer!
Just det, ytterligare språkförbistring: ”J’ai mis le chevre dans le frigo. Tu en veux?” = Jag har lagt geten i kylen. Vill du ha lite?
Hoppas ni mår där hemma, vous me manque!
Bisou
Dagens ord: Les carottes sont cuit – morötterna är kokta, el: nu är det kokta fläsket stekt!
onsdag 4 mars 2009
Franskhet och andra glädjeämnen
Jag har aldrig tidigare varit så intresserad av siffror som nu. Det är den svaga kronans fel. Den har gjort mig till värsta börshajen! Eller haj och haj, jag inte så mycket gör klipp som trycker på uppdatera-knappen på börssidorna på dn.se en gång i kvarten.
Den 27:e februari, i fredags, var en stor dag. Då lämnade jag höstjackan hemma och tog för första gången på mig vårjackan. Efter en halvtimme blev det för varmt och jackan åkte av. Det var en så underbart fin dag, ryktet säger 21 grader… Den eftermiddagen var vi på Montpelliers zoo, vilket iofs var lite deprimerande, men nu har jag sett det iaf. och vet vad jag pratar om. Sen fika på Place des Fleurs och på kvällen goda crêpes på La ptit crêperie, mmm…
I lördags var jag vid havet – medelhavet! Det var lite blåsigt och halvmolnigt, men ändå – jag satt barfota vid medelhavet i februari. FEBRUARI! Vi var ett gäng på nio pers, de flesta från skolan och några fransoser. Vi hyrde cyklar och tog med oss mat. Att hyra cykel är för övrigt väldigt smidigt och billigt här. Man tar sig till stranden på en halvtimme m. buss, med cykel tog det ungefär en timme och en kvart. Jag har knappt cyklat på två år (jävla cykeltjuvar. Jävla jag som glömde låsa cykeln) och det var så härligt att göra det igen! En så liten grej egentligen, men att susa fram på cyklarna på väg till stranden tillsammans var en otroligt härlig känsla.
Jag känner att jag trivs med all franskhet. Varje gång någon fransos frågar om jag kommer från Frankrike tar mitt hjärta ett litet skutt. (Fast jag misstänker att det bara är smicker). Har nog aldrig känt mig så fransk som i måndags eftermiddag när jag knatade hem från intermarchén, tvärs över avenue Georges Clemenceau med en baguette under ena armen, ett flaska rött i den andra. Och så var det soligt.
Det här blev lite ditten och datten om de senaste dagarna. Ska snart försöka bringa lite mer struktur till den här resdagbkoen och skriva lite om Montpellier och hur det går med plugget, men på nåt sätt vill tiden aldrig räcka… Men jag återkommer snart! Tack förresten för alla era kommentarer, jag blir lika glad varje gång jag läser dem!
Förresten, lördags kväll var en väldigt bra utekväll med Clemenceau-folk, ny bar och klubb och bra musik. Så här bra mådde jag då (väldigt bra): http://www.youtube.com/watch?v=bIEOZCcaXzE
Pussen och kramen à tous!
Dagens ord: l’art de draguer – konsten att ragga
Den 27:e februari, i fredags, var en stor dag. Då lämnade jag höstjackan hemma och tog för första gången på mig vårjackan. Efter en halvtimme blev det för varmt och jackan åkte av. Det var en så underbart fin dag, ryktet säger 21 grader… Den eftermiddagen var vi på Montpelliers zoo, vilket iofs var lite deprimerande, men nu har jag sett det iaf. och vet vad jag pratar om. Sen fika på Place des Fleurs och på kvällen goda crêpes på La ptit crêperie, mmm…
I lördags var jag vid havet – medelhavet! Det var lite blåsigt och halvmolnigt, men ändå – jag satt barfota vid medelhavet i februari. FEBRUARI! Vi var ett gäng på nio pers, de flesta från skolan och några fransoser. Vi hyrde cyklar och tog med oss mat. Att hyra cykel är för övrigt väldigt smidigt och billigt här. Man tar sig till stranden på en halvtimme m. buss, med cykel tog det ungefär en timme och en kvart. Jag har knappt cyklat på två år (jävla cykeltjuvar. Jävla jag som glömde låsa cykeln) och det var så härligt att göra det igen! En så liten grej egentligen, men att susa fram på cyklarna på väg till stranden tillsammans var en otroligt härlig känsla.
Jag känner att jag trivs med all franskhet. Varje gång någon fransos frågar om jag kommer från Frankrike tar mitt hjärta ett litet skutt. (Fast jag misstänker att det bara är smicker). Har nog aldrig känt mig så fransk som i måndags eftermiddag när jag knatade hem från intermarchén, tvärs över avenue Georges Clemenceau med en baguette under ena armen, ett flaska rött i den andra. Och så var det soligt.
Det här blev lite ditten och datten om de senaste dagarna. Ska snart försöka bringa lite mer struktur till den här resdagbkoen och skriva lite om Montpellier och hur det går med plugget, men på nåt sätt vill tiden aldrig räcka… Men jag återkommer snart! Tack förresten för alla era kommentarer, jag blir lika glad varje gång jag läser dem!
Förresten, lördags kväll var en väldigt bra utekväll med Clemenceau-folk, ny bar och klubb och bra musik. Så här bra mådde jag då (väldigt bra): http://www.youtube.com/watch?v=bIEOZCcaXzE
Pussen och kramen à tous!
Dagens ord: l’art de draguer – konsten att ragga
lördag 28 februari 2009
Tu cherches une copine?
Det finns en kanadensare i min grupp som jag tycker är lite vacker. Det är väl inte så mycket mer med det, mer än att man bryr sig lite extra om man nu skulle råka göra bort sig.
Häromkvällen när jag var på väg till min teaterkurs på universitetet fick jag syn på en tjej som jag tyckte verkade bekant. Jag var på väg ut från IEFE-byggnaden, Institutet för oss utländska studenter, och hon på väg in. Vi passerade varandra på två sekunder och jag kunde först inte placera henne, men efter några sekunders intensiv tankeverksamhet kom jag på att "Ahaaa, det var på kanadensarens fest för några veckor sen!". Precis efter denna uppenbarelse ser jag denna kanadensare komma gående, fast i en lite annan riktning än mot IEFE-byggnaden. Jag hade för mig att tjejen kom från Frankrike och tyckte därför det var lite konstigt att hon gick in i IEFE-byggnaden. I mitt huvud går det: "Tjejen kanske letar efter kanadensaren (eftersom vi har våra kurser i IEFE-byggnaden), men i så fall är ju kanadensaren på väg åt fel håll - han kanske inte vet att hon letar efter honom?". Jag som gärna vill vara hjälpsam frågar därför lite hurtigt om han letar efter "en kompis", men det blir lite fel. På franska säger jag "Est-ce que tu cherches une copine?". Fullt rimlig översättning: "Letar du efter en flickvän?". Det lät lite som att jag i nästa mening skulle föreslå, "För i så fall - här har du mig!". Den vackra kanadensaren såg välvillig, men osäkert undrande ut.
Dagens ord: traire la vache - mjölka kon
Häromkvällen när jag var på väg till min teaterkurs på universitetet fick jag syn på en tjej som jag tyckte verkade bekant. Jag var på väg ut från IEFE-byggnaden, Institutet för oss utländska studenter, och hon på väg in. Vi passerade varandra på två sekunder och jag kunde först inte placera henne, men efter några sekunders intensiv tankeverksamhet kom jag på att "Ahaaa, det var på kanadensarens fest för några veckor sen!". Precis efter denna uppenbarelse ser jag denna kanadensare komma gående, fast i en lite annan riktning än mot IEFE-byggnaden. Jag hade för mig att tjejen kom från Frankrike och tyckte därför det var lite konstigt att hon gick in i IEFE-byggnaden. I mitt huvud går det: "Tjejen kanske letar efter kanadensaren (eftersom vi har våra kurser i IEFE-byggnaden), men i så fall är ju kanadensaren på väg åt fel håll - han kanske inte vet att hon letar efter honom?". Jag som gärna vill vara hjälpsam frågar därför lite hurtigt om han letar efter "en kompis", men det blir lite fel. På franska säger jag "Est-ce que tu cherches une copine?". Fullt rimlig översättning: "Letar du efter en flickvän?". Det lät lite som att jag i nästa mening skulle föreslå, "För i så fall - här har du mig!". Den vackra kanadensaren såg välvillig, men osäkert undrande ut.
Dagens ord: traire la vache - mjölka kon
onsdag 11 februari 2009
Örnen har landat
Nu går jag in i min fjärde vecka i Montpellier och aldrig har väl tiden gått så fort och långsamt på samma gång. Ibland har saknaden efter alla därhemma varit stor, men samtidigt är det så mycket som händer att man knappt hinner tänka. Hittills har jag bott på fyra olika ställen i Montpellier men äntligen är tiden som nomad över. När jag flyttade in i min studentlägenhet kändes det för första gången på två veckor som att jag landade lite.
Jag bor nu alltså på ett studentresidens, Le Clemenceau, som ligger i centralt i Montpellier. Jag delar ”studio” tillsammans med en annan student, vi har varsitt rum och delar kök o badrum. Tjejen är en tysk erasmusstudent och jättetrevlig. Även om mitt idealboende hade varit en colocation med flera andra studenter så trivs jag väldigt bra här, jag känner flera från skolan som bor här, det är praktiskt och fräscht och centralt och min colocatrice är himla trevlig!
Jag ska fatta mig ganska kort (för en gångs skull), det börjar bli svårt att summera allt som man vill berätta om. Men strejken är över för länge sen (det är förresten helt sjukt vad folk är engagerade här)och foten mår bra igen! Var sjuk i en vecka m. feber och annat kul, men är mycket bättre nu. Ska så småningom skriva om min skola och lite om Montpellier har jag tänkt, men tiden vill ju inte räcka…
Snart uppdaterar jag liter mer, nu är jag så trött så att jag kan dö. Imorgon 20. Holy schmoly.
Digitala pussar och kramar! Godnatt godnatt.
Dagens ord: Appuyer sur le champignon – sätta ner foten, få nog (ordagrann betydelse: trycka på champinjonen)
Jag bor nu alltså på ett studentresidens, Le Clemenceau, som ligger i centralt i Montpellier. Jag delar ”studio” tillsammans med en annan student, vi har varsitt rum och delar kök o badrum. Tjejen är en tysk erasmusstudent och jättetrevlig. Även om mitt idealboende hade varit en colocation med flera andra studenter så trivs jag väldigt bra här, jag känner flera från skolan som bor här, det är praktiskt och fräscht och centralt och min colocatrice är himla trevlig!
Jag ska fatta mig ganska kort (för en gångs skull), det börjar bli svårt att summera allt som man vill berätta om. Men strejken är över för länge sen (det är förresten helt sjukt vad folk är engagerade här)och foten mår bra igen! Var sjuk i en vecka m. feber och annat kul, men är mycket bättre nu. Ska så småningom skriva om min skola och lite om Montpellier har jag tänkt, men tiden vill ju inte räcka…
Snart uppdaterar jag liter mer, nu är jag så trött så att jag kan dö. Imorgon 20. Holy schmoly.
Digitala pussar och kramar! Godnatt godnatt.
Dagens ord: Appuyer sur le champignon – sätta ner foten, få nog (ordagrann betydelse: trycka på champinjonen)
söndag 1 februari 2009
Uppsala är väl Stockholms fjärde största stad?
Om ni har sett de två sista avsnitten i Sex and the city, ”American girl in Paris part une” och ”American girl in Paris part deux”, så vet ni [i]exakt[/i] hur mina farhågor ang. att åka till Frankrike såg ut innan jag kom hit. Carrie vandrar Paris gator ensam, långt bort från vänner och sitt älskade New York. De där avsnitten får mig alltid att böla, fånigt nog. Och jag som varken har någon rysk konstnär eller Mr. Big. Emellertid har mina farhågor inte besannats!
Le week-end:
Fre: Middag hemma hos Anne, min mammas väns svenska vän, som jag bott hos några dagar. På kvällen gick jag ut med några från skolan och vi mötte senare upp folk, bla. några uppskalakillar och lite andra nationaliteter. Helt otrolig känsla att sitta på en utomhusservering i januari utan att frysa! (Och för den delen dricka vin för bara 2,5 €).
Lör: Regn. Var med David och Per och gick bla. på museum (Montpelliers historia - önskar jag kunde vara lite kultiverad och säga att det var oerhört intressant, men det vore att ljuga) och Irish pub. Hittade också den gata som jag numer utsett till min favoritgata i Montp. På Rue Saint Guilhem ligger massa trevliga små butiker, bla. en underbar, underbar chokladaffär som inte kan beskrivas i ord. Man får titta på när de gör chokladen! Sen var jag och Jakob, en kille i min grupp i skolan, på en fest hos en kanadensare som fyllde 24. Mycket utbytesstudenter men också fransoser : ) Alla detaljer behöver ju inte dras men det var en typiskt lyckad kväll!
Sön: Mer regn. Gick på marknad ute i förorten Mosson, det är varje söndag så jag ska återvända när vädret är lite roligare. Vi åt Mekkapizza som var hallal och en cykel inhandlades. På eftermiddagen flyttade jag till studentresidenset Le Clemenceau och på kvällen åt jag middag med David, Per, Jakob, Uppsalakillarna och två andra tjejer som heter Julia och Susanne. Supertrevligt, bortsett från mina misslyckade försök att avliva myten om dryga Stockholmare: ”Norrköping - snyggaste norrländskan!”, ”Jo, jag har lite koll på Uppsala, min pappa och brorsa kommer därifrån. Uppsala är väl Stockholms fjärde största stad?”.
À bientôt!
Dagens ord: bumptious – arrogant, självsäker (dryg stockholmare?)
Le week-end:
Fre: Middag hemma hos Anne, min mammas väns svenska vän, som jag bott hos några dagar. På kvällen gick jag ut med några från skolan och vi mötte senare upp folk, bla. några uppskalakillar och lite andra nationaliteter. Helt otrolig känsla att sitta på en utomhusservering i januari utan att frysa! (Och för den delen dricka vin för bara 2,5 €).
Lör: Regn. Var med David och Per och gick bla. på museum (Montpelliers historia - önskar jag kunde vara lite kultiverad och säga att det var oerhört intressant, men det vore att ljuga) och Irish pub. Hittade också den gata som jag numer utsett till min favoritgata i Montp. På Rue Saint Guilhem ligger massa trevliga små butiker, bla. en underbar, underbar chokladaffär som inte kan beskrivas i ord. Man får titta på när de gör chokladen! Sen var jag och Jakob, en kille i min grupp i skolan, på en fest hos en kanadensare som fyllde 24. Mycket utbytesstudenter men också fransoser : ) Alla detaljer behöver ju inte dras men det var en typiskt lyckad kväll!
Sön: Mer regn. Gick på marknad ute i förorten Mosson, det är varje söndag så jag ska återvända när vädret är lite roligare. Vi åt Mekkapizza som var hallal och en cykel inhandlades. På eftermiddagen flyttade jag till studentresidenset Le Clemenceau och på kvällen åt jag middag med David, Per, Jakob, Uppsalakillarna och två andra tjejer som heter Julia och Susanne. Supertrevligt, bortsett från mina misslyckade försök att avliva myten om dryga Stockholmare: ”Norrköping - snyggaste norrländskan!”, ”Jo, jag har lite koll på Uppsala, min pappa och brorsa kommer därifrån. Uppsala är väl Stockholms fjärde största stad?”.
À bientôt!
Dagens ord: bumptious – arrogant, självsäker (dryg stockholmare?)
onsdag 28 januari 2009
Vad jag hittills har åstadkommit
Ordnat ett franskt mobilnummer
Laddat telefonen m. pengar (inte så lätt som man kan tro)
Letat boende
Hittat boende
Skrivit kontrakt för boende
Ordnat bankkonto, nästan klart iaf.
Köpt spårvagnskort (inte heller så lätt som man kan tro)
Skrivit in mig på universitetet
Gjort muntligt och skriftligt nivåplaceringstest (B2 blev det)
Gått två dagar i skolan plus infokväll
Träffat folk (roliga, snälla, tråkiga, speciella, originella, blyga, utåtriktade, propra, ghetto-iga, smarta, knäppa, franska, utländska: you name it – we got it!)
Ätit på hallalhak
Åkt fast för plankning på le tram, spårvagnen. Faktiskt så var det inte alls meningen att planka, vi hade biljetter men glömde stämpla. 28 euro fattigare.
Ätit baguetter och croissanter
Druckit vin
Festat
Stukat foten (kan kopplas samman m. ovanstående)
Åkt motorcykel, eller moppe eller nåt däremellan
Pratat mycket franska
Fikat i solen
I ett nötskal. Nu blev klockan sådär mycket igen, man borde ju sova lite. Imorgon är det nationell strejk i kollektivtrafiken så jag måste gå till skolan. Alltså GÅÅ till skolan...
God natt, god natt alla!
Dagens ord: être bourré – vara full
Laddat telefonen m. pengar (inte så lätt som man kan tro)
Letat boende
Hittat boende
Skrivit kontrakt för boende
Ordnat bankkonto, nästan klart iaf.
Köpt spårvagnskort (inte heller så lätt som man kan tro)
Skrivit in mig på universitetet
Gjort muntligt och skriftligt nivåplaceringstest (B2 blev det)
Gått två dagar i skolan plus infokväll
Träffat folk (roliga, snälla, tråkiga, speciella, originella, blyga, utåtriktade, propra, ghetto-iga, smarta, knäppa, franska, utländska: you name it – we got it!)
Ätit på hallalhak
Åkt fast för plankning på le tram, spårvagnen. Faktiskt så var det inte alls meningen att planka, vi hade biljetter men glömde stämpla. 28 euro fattigare.
Ätit baguetter och croissanter
Druckit vin
Festat
Stukat foten (kan kopplas samman m. ovanstående)
Åkt motorcykel, eller moppe eller nåt däremellan
Pratat mycket franska
Fikat i solen
I ett nötskal. Nu blev klockan sådär mycket igen, man borde ju sova lite. Imorgon är det nationell strejk i kollektivtrafiken så jag måste gå till skolan. Alltså GÅÅ till skolan...
God natt, god natt alla!
Dagens ord: être bourré – vara full
tisdag 27 januari 2009
Att finna logi
Eftersom Montpellier är en studentstad har jag varnats för att det är svårt att hitta bostad här, vilket visat sig vara bara delvis sant. Kan man tänka sig att dela bostad med andra och inte är alltför kinkig är det faktiskt peu de problemes!
Bostadslöshetsångesten började ngn gång i december. Då registrerade mig på appartager.com, en sida för folk som söker colocation, ngn att dela ställe med. Det var så jag helst ville bo – det är ett bra sätt att träffa folk och prata mycket franska på. Tanken var att ha boendet ordnat innan jag åkte och det gick nästan, innan planerna sprack framför nosen några dagar innan avfär ---> panik. När paniken äntligen dämpats kontaktade jag flera olika uthyrare för att titta på rummen och bestämma mig sur place. Det visade sig vara en ganska god idé... Det gäller bara att ha lite is i magen.
De första dagarna bodde jag och min far på centrala New Hotel du Midi. Jag besökte:
* En familj m. två barn och en annan hyresgäst. De hämtade oss på flygplatsen och var snälla, men att bo i familj innebär en viss beroendeställning.
* Ett stycke flummiga studenter (som odlade saker i garderoben). Jag föll pladask, men andra gången jag var där visade det sig att rummet inte var möblerat och att de inte kunde ge mig ett besked förrän i slutet av veckan. Så mycket is i magen hade jag inte.
* Ett annat stycke flummiga studenter, men det var helt enkelt inte för mig.
* Ett studentresidens där jag kunde hyra en s.k. studio partagé. Man har sitt eget rum men delar kök och badrum m. en annan student. Det fanns ett rum ledigt och var prisvärt så efter ett par dagar när jag funderat (och isen i magen smält) bestämde jag mig för den. Jag flyttar in till Residence Clemenceau den första februari.
Sedan torsdagen den 22:a återfinns jag på ungdomshostellet Auberge de Jeunesse i centrala Montpellier. Det är sunkigt, barackliknande och receptionisten skulle jag kunna strypa, men det har ändå varit roligt här, man träffar massa massa folk och jag har inte behövt vara ensam alls. Det har blivit en del utgång (det var en sån kväll jag stukade foten och sen haltade i två dagar) men också vanliga middagar med trevliga personer. Har umgåtts mkt m. en svensk kille, men också massa andra människor som gjort bestående intryck, som underbara 70-åriga Iris fr. Schweiz som jag delat rum med, Per, forskare i kvantfysik, fransosen som trodde jag kom från ”have a guess”, och killen från Etiopen som jag inte riktigt vet hur jag ska kommentera.
Imorgon flyttar jag till en vän till min mammas bekant bara för ett par dagar och på söndag vidare till Le Clemenceau, där jag känner några som bor.
Kramar!
Dagens ord: être servi – vara nöjd m. något (säg för guds skull inte je suis satisfait, det kan tydligen misstolkas)
Bostadslöshetsångesten började ngn gång i december. Då registrerade mig på appartager.com, en sida för folk som söker colocation, ngn att dela ställe med. Det var så jag helst ville bo – det är ett bra sätt att träffa folk och prata mycket franska på. Tanken var att ha boendet ordnat innan jag åkte och det gick nästan, innan planerna sprack framför nosen några dagar innan avfär ---> panik. När paniken äntligen dämpats kontaktade jag flera olika uthyrare för att titta på rummen och bestämma mig sur place. Det visade sig vara en ganska god idé... Det gäller bara att ha lite is i magen.
De första dagarna bodde jag och min far på centrala New Hotel du Midi. Jag besökte:
* En familj m. två barn och en annan hyresgäst. De hämtade oss på flygplatsen och var snälla, men att bo i familj innebär en viss beroendeställning.
* Ett stycke flummiga studenter (som odlade saker i garderoben). Jag föll pladask, men andra gången jag var där visade det sig att rummet inte var möblerat och att de inte kunde ge mig ett besked förrän i slutet av veckan. Så mycket is i magen hade jag inte.
* Ett annat stycke flummiga studenter, men det var helt enkelt inte för mig.
* Ett studentresidens där jag kunde hyra en s.k. studio partagé. Man har sitt eget rum men delar kök och badrum m. en annan student. Det fanns ett rum ledigt och var prisvärt så efter ett par dagar när jag funderat (och isen i magen smält) bestämde jag mig för den. Jag flyttar in till Residence Clemenceau den första februari.
Sedan torsdagen den 22:a återfinns jag på ungdomshostellet Auberge de Jeunesse i centrala Montpellier. Det är sunkigt, barackliknande och receptionisten skulle jag kunna strypa, men det har ändå varit roligt här, man träffar massa massa folk och jag har inte behövt vara ensam alls. Det har blivit en del utgång (det var en sån kväll jag stukade foten och sen haltade i två dagar) men också vanliga middagar med trevliga personer. Har umgåtts mkt m. en svensk kille, men också massa andra människor som gjort bestående intryck, som underbara 70-åriga Iris fr. Schweiz som jag delat rum med, Per, forskare i kvantfysik, fransosen som trodde jag kom från ”have a guess”, och killen från Etiopen som jag inte riktigt vet hur jag ska kommentera.
Imorgon flyttar jag till en vän till min mammas bekant bara för ett par dagar och på söndag vidare till Le Clemenceau, där jag känner några som bor.
Kramar!
Dagens ord: être servi – vara nöjd m. något (säg för guds skull inte je suis satisfait, det kan tydligen misstolkas)
torsdag 22 januari 2009
De första dagarna
Kaotiska var ordet. Anspänningen är hög hela tiden, språket, staden, rutinerna, människorna är främmande, det fasta boendet obefintligt. Dagarna är späckade av ”måsten”, jag var stressad och trött (sa tex. en eftermiddag ”Aurevoir” till croissantförsäljerskan istället för ”Bonjour”) och ville få kontakt med hemma, men hade inget internet. Känslorna fanns långt utanpå skinnet: efter endast ett dygn utan internet kunde alltså McDonald’s göra mig nästan gråtfärdig för en så enkel sak som GRATIS INTERNET. Mellan trötthet och anspänning kunde jag (min då undertryckta optimistiska sida) ändå tro att det här, det blir nog bra.
Sammanfattning mån-tors (utan krusiduller):
Mån: flyga, flyga, flyga. Tittade på kvällen på ett rum hos en familj för att ev. hyra. Bodde på New Hotel Midi i centre-ville, Place de la Comedie. Fancy pancy.
Tis: besökte ett nytt boende, internetade, letade upp och bokade in mig på ett youthhostel.
Ons: Åkte till universitetet där jag skrev in mig, skrev nivåplaceringstest, letade upp en Bureau de Poste, besökte ett studentresidens och kollade upp villkor för att bo där. Besökte två eventuella boenden.
Tors: Pater flög sin kos hem, jag åkte till universitetet för att göra det muntliga provet, fixade franskt telefonnummer, flyttade till youthhostelet Auberge de Jeunesse. Åt middag m. en svensk och en fransk kille som också bor på vandrarhemmet. Trevligt.
Kärlek till La Suède!
Dagens ord: dépilatoire – hårborttagningsmedel
Sammanfattning mån-tors (utan krusiduller):
Mån: flyga, flyga, flyga. Tittade på kvällen på ett rum hos en familj för att ev. hyra. Bodde på New Hotel Midi i centre-ville, Place de la Comedie. Fancy pancy.
Tis: besökte ett nytt boende, internetade, letade upp och bokade in mig på ett youthhostel.
Ons: Åkte till universitetet där jag skrev in mig, skrev nivåplaceringstest, letade upp en Bureau de Poste, besökte ett studentresidens och kollade upp villkor för att bo där. Besökte två eventuella boenden.
Tors: Pater flög sin kos hem, jag åkte till universitetet för att göra det muntliga provet, fixade franskt telefonnummer, flyttade till youthhostelet Auberge de Jeunesse. Åt middag m. en svensk och en fransk kille som också bor på vandrarhemmet. Trevligt.
Kärlek till La Suède!
Dagens ord: dépilatoire – hårborttagningsmedel
De första dagarna
Kaotiska var ordet. Anspänningen är hög hela tiden, språket, staden, rutinerna, människorna är främmande, det fasta boendet obefintligt. Dagarna är späckade av ”måsten”, jag var stressad och trött (sa tex. en eftermiddag ”Aurevoir” till croissantförsäljerskan istället för ”Bonjour”) och ville få kontakt med hemma, men hade inget internet. Känslorna fanns långt utanpå skinnet: efter endast ett dygn utan internet kunde alltså McDonald’s göra mig nästan gråtfärdig för en så enkel sak som GRATIS INTERNET. Mellan trötthet och anspänning kunde jag (min då undertryckta optimistiska sida) ändå tro att det här, det blir nog bra.
Sammanfattning mån-tors (utan krusiduller):
Mån: flyga, flyga, flyga. Tittade på kvällen på ett rum hos en familj för att ev. hyra. Bodde på New Hotel Midi i centre-ville, Place de la Comedie. Fancy pancy.
Tis: besökte ett nytt boende, internetade, letade upp och bokade in mig på ett youthhostel.
Ons: Åkte till universitetet där jag skrev in mig, skrev nivåplaceringstest, letade upp en Bureau de Poste, besökte ett studentresidens och kollade upp villkor för att bo där. Besökte två eventuella boenden.
Tors: Pater flög sin kos hem, jag åkte till universitetet för att göra det muntliga provet, fixade franskt telefonnummer, flyttade till youthhostelet Auberge de Jeunesse. Åt middag m. en svensk och en fransk kille som också bor på vandrarhemmet. Trevligt.
Kärlek till La Suède!
Dagens ord: dépilatoire – hårborttagningsmedel
Sammanfattning mån-tors (utan krusiduller):
Mån: flyga, flyga, flyga. Tittade på kvällen på ett rum hos en familj för att ev. hyra. Bodde på New Hotel Midi i centre-ville, Place de la Comedie. Fancy pancy.
Tis: besökte ett nytt boende, internetade, letade upp och bokade in mig på ett youthhostel.
Ons: Åkte till universitetet där jag skrev in mig, skrev nivåplaceringstest, letade upp en Bureau de Poste, besökte ett studentresidens och kollade upp villkor för att bo där. Besökte två eventuella boenden.
Tors: Pater flög sin kos hem, jag åkte till universitetet för att göra det muntliga provet, fixade franskt telefonnummer, flyttade till youthhostelet Auberge de Jeunesse. Åt middag m. en svensk och en fransk kille som också bor på vandrarhemmet. Trevligt.
Kärlek till La Suède!
Dagens ord: dépilatoire – hårborttagningsmedel
måndag 19 januari 2009
Första brevet till Sverige
Jag lever!
När jag skriver det här är klockan 09.33. Jag sitter på Skavsta flygplats och en kvinna har just ropat ut i högtalarna att det är dags att kliva igenom säkerhetskontrollerna. Tanken att jag ska plugga i Frankrike har jag haft länge, ändå känns det ganska märkligt att nu vara på väg. När bestämde jag mig för att åka egentligen?
Det har varit många turer runt den här resan. Kriser har avverkats, ett par tårar har fällts (skoja INTE skulle somliga kanske tänka). Att omvandla idéer till handling tar mig ett tag (återigen, skoja INTE) och det var först i november som jag sökte in till universitetet Paul Valéry III i Montpellier som jag ska läsa på. Sen gick allt i rasande fart; betyg översattes, ansökan skickades, flygbiljetter bokades, boende letades, hej-då-fester arrangerades och nu är jag alltså på väg. Skavsta-London-Montpellier.
Lite läskigt är det att resa själv. Det faktum att jag inte har ett ordnat boende är t.o.m. mycket läskigt. Okej, jag är rent ut sagt terrified as hell. Som tur är har jag min kära pater med mig ett par dagar för att hjälpa mig fixa det. Så ikväll och imorgon besöker vi ett antal olika rumuthyrare som jag haft kontakt med. Vi får se var jag hamnar…
Jag har just haft en underbar (och en smula sentimental) helg med hej då-sägande till alla. Att säga hej då för en så lång tid är lite svårt, men det känns bra att ha gjort det ordentligt.
Terrified as hell eller inte, ibland måste man våga, annars är man inget annat än en liten lort. Så Montpellier baby, here I come!
Massa kramar!
Dagens ord: briquet - tändare
När jag skriver det här är klockan 09.33. Jag sitter på Skavsta flygplats och en kvinna har just ropat ut i högtalarna att det är dags att kliva igenom säkerhetskontrollerna. Tanken att jag ska plugga i Frankrike har jag haft länge, ändå känns det ganska märkligt att nu vara på väg. När bestämde jag mig för att åka egentligen?
Det har varit många turer runt den här resan. Kriser har avverkats, ett par tårar har fällts (skoja INTE skulle somliga kanske tänka). Att omvandla idéer till handling tar mig ett tag (återigen, skoja INTE) och det var först i november som jag sökte in till universitetet Paul Valéry III i Montpellier som jag ska läsa på. Sen gick allt i rasande fart; betyg översattes, ansökan skickades, flygbiljetter bokades, boende letades, hej-då-fester arrangerades och nu är jag alltså på väg. Skavsta-London-Montpellier.
Lite läskigt är det att resa själv. Det faktum att jag inte har ett ordnat boende är t.o.m. mycket läskigt. Okej, jag är rent ut sagt terrified as hell. Som tur är har jag min kära pater med mig ett par dagar för att hjälpa mig fixa det. Så ikväll och imorgon besöker vi ett antal olika rumuthyrare som jag haft kontakt med. Vi får se var jag hamnar…
Jag har just haft en underbar (och en smula sentimental) helg med hej då-sägande till alla. Att säga hej då för en så lång tid är lite svårt, men det känns bra att ha gjort det ordentligt.
Terrified as hell eller inte, ibland måste man våga, annars är man inget annat än en liten lort. Så Montpellier baby, here I come!
Massa kramar!
Dagens ord: briquet - tändare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)