Början på Slutet...

Det är inte Slutet, men det är början på Slutet. Om en vecka är jag hemma - tärningen är kastad, dagarna räknade, den tjocka damen har sjungit. Slutet började i fredags. Då lämnade jag min älskade studio partagé (notera adjektivet, mina känslor gentemot studion har gått från ”cellen” till ”mitt underbara hem”) och min underbara coloc och Uppsala åkte hem till Uppsala. Men! istället kom Eric och jag flyttade in hos underbara Julia.

Det har varit bra sista dagar. Vädret har varit fantastiskt så vi har varit på playan (jag har bränt mig överallt trots solkräm), vi har ätit ute, testat bla. sniglar, coq au vin, creme caramel och tartare, gått ut och bara umgåtts så mycket med varandra som det bara gått! Jag har dock varit förkyld m. halsmandlar stora som valnötter (svininfluensan?!), men det gick över fort.  
Nu sitter jag och Eric på tåget mot Toulon. Eller, i skrivande stund är vi i Marseille där vi suttit fast i en timme, men när vi väl kommer fram bär det vidare mot Cavalaire där jag hoppas på lugna dagar. På lördag förmodligen åker tåget vidare mot Paris där vi ska bo hos Erics kusin några dagar och sen är det faktiskt lika schlutt som godispåsen som Håkan-bråkan åt upp för Robert Gustavsson i Sunes sommar.

Det är inte att komma hem som känns tråkigt, men det är att lämna Montpellier. Och det är inte heller staden i sig jag saknar, men det är hela resan som faktiskt, till slut, blev av, det liv jag har haft här och de vänner jag fått. Och det är verkligen fina vänner också, som absolut ska med i fortsättningen, en av de bästa sakerna med resan. Clemenceau-gänget har på sista tiden känts som en liten familj : ofta lite kaosigt,  ibland lite gnabbigt men alltid sjukt, sjukt roligt! Det var många tårar som fälldes när jag skulle åka till Montpellier, men - om möjligt - ännu fler nu när jag åker härifrån. Men, som Eric sa i ett tappert försök att muntra upp: It’s not good bye, it’s see you later!
Egentligen, egentligen är det verkligen inte ens slutet, det är inte ens slutet på början, det är bara början…

Bisous Sverige, vi ses snart igen!

PS. Nu rullar tåget igen. Landskapen i södra Frankrike är VACKRA.
PS.2. Ar nu i Cavalaire och lagger upp inlagget harifran. Det ar supervackert har. Jag och Eric ska nu upp i bergen och titta pa solnedgangen!

Dagens ord: tu me fais chier – du är asjobbig, dryg (ordagrann översättning ”saknas”)