Jag lever!
När jag skriver det här är klockan 09.33. Jag sitter på Skavsta flygplats och en kvinna har just ropat ut i högtalarna att det är dags att kliva igenom säkerhetskontrollerna. Tanken att jag ska plugga i Frankrike har jag haft länge, ändå känns det ganska märkligt att nu vara på väg. När bestämde jag mig för att åka egentligen?
Det har varit många turer runt den här resan. Kriser har avverkats, ett par tårar har fällts (skoja INTE skulle somliga kanske tänka). Att omvandla idéer till handling tar mig ett tag (återigen, skoja INTE) och det var först i november som jag sökte in till universitetet Paul Valéry III i Montpellier som jag ska läsa på. Sen gick allt i rasande fart; betyg översattes, ansökan skickades, flygbiljetter bokades, boende letades, hej-då-fester arrangerades och nu är jag alltså på väg. Skavsta-London-Montpellier.
Lite läskigt är det att resa själv. Det faktum att jag inte har ett ordnat boende är t.o.m. mycket läskigt. Okej, jag är rent ut sagt terrified as hell. Som tur är har jag min kära pater med mig ett par dagar för att hjälpa mig fixa det. Så ikväll och imorgon besöker vi ett antal olika rumuthyrare som jag haft kontakt med. Vi får se var jag hamnar…
Jag har just haft en underbar (och en smula sentimental) helg med hej då-sägande till alla. Att säga hej då för en så lång tid är lite svårt, men det känns bra att ha gjort det ordentligt.
Terrified as hell eller inte, ibland måste man våga, annars är man inget annat än en liten lort. Så Montpellier baby, here I come!
Massa kramar!
Dagens ord: briquet - tändare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar