Källan till mitt senaste skrattanfall var en liten tripp längs memory lane med Sara och Eric häromveckan. Det var inte helt nyktert och det skulle youtubas. Efter diverse skräckinjagande klipp (som 2 girls one cup mm – ångrar djupt att jag alls såg det) behövde vi lugna ner oss och då youtubade vi julkalendern från 1995. Jul i Kapernaum var dåtidens skit när det kom till julkalendrar.http://www.youtube.com/watch?v=Ffx8pnlt2ew
Jag skrattade så att jag grät, fick ont i magen och inte kunde andas. Det spelade kanske viss roll att jag inte var vid ett helt nyktert tillstånd, men i alla fall, jag tycker fortfarande att inslaget är fantastiskt. Paniken i den mörkhåriga pojken Beppes röst när kokosbollen har sprängts och han utbrister ”Men vi skulle ju bjuda VILGOT!!!” är obetalbar. Vi skrattade också åt det faktum att man faktiskt älskade ett program som hette Magister Munter som handlade om fyra dockor vars dumglada uppsyner aldrig förändrades oavsett om de faktiskt var glada eller om något så fasansfullt som att en kokosboll sprängdes inträffade. ”Fy fan vad lättroad man var!” tänkte vi och garvade vidare.
Sen inser jag att jag 20 år gammal, ju tydligen fortfarande skrattar ihjäl mig åt programmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar