Couchsurfing in Haifa

Att lifta till Haifa flöt på förvånansvärt smidigt. För mig och Lovisa i alla fall. Marti och Cindy liftade med en man som drack öl i bilen och han tog dem till en håla där det senare var väldigt svårt att ta sig ifrån eftersom det var så lite trafik, att de till slut fick ta en taxi. När alla hade hittat varandra i Haifa tog vi oss in till stan med ytterligare en lift. Vi stod vid ett övergångsställe när en bil saktade in. Det var öl-mannen som kört Martin och Cindy! Så trötta som vi var for alla betänkligheter åt sidan, in i bilen igen och in till stan. Öl-mannen lånade oss sin mobiltelefon så att vi kunde ringa Guy, couchsurfing-killen vi skulle bo hos. Guy kom och hämtade upp oss alla på mindre än 15 minuter. Han såg ut precis så som jag bara kan tänka mig att man vill att en couchsurfin-host ska se ut, och urtypen för stockholmaren från söder. Blåjeans, rödutig skjorta, converse, markerade glasögon, och mörkt, lockigt hår. Dessutom gillade han bra musik, som tex. the Knife och kunde jättebra engelska. Ah! Guy bodde väldigt stort och enormt vackert med stora fönster med utsikt över Haifas husbeklädda berg och hamnen.

Guy's place. Utsikten från hans lägenhet.

Första kvällen åt vi falafel (falafel är numer min nya kärlek), och sen gick vi ut m. Guy och träffade några av hans kompisar. De ville alla bli psykologer. Det blev en lugn utekväll, men den avslutades sent/tidigt på morgonen med att sitta och prata hemma hos Guy och dricka te. Andra dagen åkte vi till stranden dä vi alla slocknade. Det jättevarmt och fantastiskt i vattnet... Mer falafel och lite omkringstrosande i Haifa. Eller kanske snarare promenera-medan-man-letar-efter bussen-omkringstrosande. Gick ut på kvällen sen igen med andra kompisar till Guy. De var inte psykologer, men väldigt trevliga. Dagen därpå letade vi efter shoppingkvarteren och second hand-butikerna, men med föga framgång. Vi kom iaf. till bohem-kvarteren som var väldigt mysiga. Jag köpte (förutom en världens godaste falafel) en jättevacker tekanna! Till sist tog vi bussen tillbaka till Baram och det var naturligtvis då vi hittade alla affärerna.

Och mamma och Astrid, tack för era kommenterarer, de är alltid roliga att få, jobba på med mössorna Atcha så ska jag jobba lite på min keramik - se fram emot vårt blivande succéstånd - och liftandet gick som en dans. Värre var det m. bussresan som tog oss hela vägen till Baram - på den blev jag tafsad på av en 60-årig gubbe som satte sig bredvid mig. Jag satt och halvsov och lutade huvudet mot fönstret när han tog sig friheten. Jag sa (klok från tidigare erfarenheter) ifrån och bad honom att byta sittplats. Det gjorde han i och för sig inte, men jag tror inte han fattade engelska. Det här är alltså tredje gången i mitt 21-åriga liv som det händer och jag börjar tycka att det är lite för många gånger. Jag misstänke att det är för att jag ser så oskuldsfull ut, att gubbarna tror att jag inte ska säga ifrån. Jag förstår inte hur vissa människor så lättvindigt kan ta sig friheten att förnedra och försöka utöva makt mot sina medmänniskor. Sorgliga stackars människor.

Haifa by night.