Om speciella ting i allmänhet och ospeciella ting i synnerhet, om saker man minns och sånt man helst vill glömma. Det blir rätt mycket ord, och någonstans måste de ju ta vägen?

Leta i den här bloggen

söndag 9 maj 2010

On the road

Helskinnad tillbaka efter en helg av couchsurfing i Haifa, aka civilisationen. Det var prima ballerina, men varmt, varmt. Det var jag, Martin, Lovisa och Cindy och vi liftade hela vägen, vilket blev billigt och bra. Vägen dit:
This is how we get down.
Första bilen som plockade upp oss var en gammal dam som knappt kunde någon engelska, men däremot spelade väldigt poppig musik. Jag tror inte hon sa något på hela resan till Ma'alot (typ halvvägs till Nahariya) förutom "Belts!" för att vi skulle ta på oss bilbälten (som om att man skulle våga något annat utan hennes uppmaning - ordet trafikvett verkar inte existera för israelerna)

Andra bilen var en manlig läkare i övre medelåldern. Vi blev djupt imponerade när hans telefon ringde och han stannade i väggrenen innan han svarade. Mindre imponerade blev vi när Martin gav läkaren vår karta, vilken han tog emot och studerade med båda händerna och båda ögonen. Läkaren tog oss en bra bit längre än till Nahariya.
En vän med en bil (och rosa nagellack).

Vid tredje bilen var vi tvugna att splitta på oss. Jag och Lovisa hoppade in i lastbilen som den här gången hade stannat. Bilen kördes av en medelålders arab. När vi skulle kliva ur bilen upptäckte vi att han hade rosa nagellack.

Den fjärde bilen som stannade innehöll en äldre man som visade sig vara teaterregissör. Han hade rest över hela världen lät det som och talade väldigt bra engelska. Han körde bilen barfota...

Den femte bilen stannades av vad vi tror var en pappa och hans son. Det var sonen som skötte snacket. De var verkligen snälla och erbjöd sig att köra hela vägen fram till adressen vi skulle till. När vi förklarade att vi inte hade den utan att det var våra vänner som liftade med en bil efter oss, erbjöd sig sonen att låna ut sin mobil, fast vi sa att hon hade ett svenskt nummer.
Haifa i bakgrunden...

Sjätte och sista bilen för mig och Lovisa. Det var en gapig, lite större man i medelåldern han också och et visade sig att han var född på Baram! Han förklarade att han var chef över ett stort företag och att han skulle visa oss runt i Haifa och köra oss till Tel Aviv oeller Jerusalem om vi hörde av oss. Därefter väntade Haifa...
Victory chocolate! Att vänta in Martin och Cindy...

1 kommentar:

Anonym sa...

Vilken provkarta på olika människor, som ni har mött. Jag hoppas att ni hade det bra i Haifa och inte råkade ut för något otrevligt under era liftningar.
Jag antar att fortsättning följer...
många kramar
mamma