Idag är det fredag den trettonde, vilket en kalenderfantast som jag förstås inte kunnat undgå att lägga märke till. Och fredag den trettonde, du skrämmer mig inte, jag skrattar faran rakt upp i ansiktet!
Med tanke på hur förra otursfredagen började (jag blev dumpad) känner jag att den här dagen inte kan bli så mycket sämre. Faktum är att denna dag började bättre än de flesta andra dagar! Jag vaknade upp i solljus, utsövd (??) och hade inget behov av att snooza (!?!?!?). Jag hann med alla morgonbestyr som annars ofta sköts på tunnelbanan (som att dricka te i en sån där jag-är-en-ocool-hipster-på-språng-termomugg) eller jobbet. Jag hann till och med äta frukost! Men också välja vad jag skulle ha på mig, istället för att bara dra på mig det som låg framme, sminka mig och gå i alldeles lugn takt till tunnelbanan, som jag hann med! Fantastiskt. Dessutom är jag ledig imorgon. Ah! Men det bästa är ändå att jag och min fina vän begravt stridsyxan och är vänner igen.
Det är märkligt hur det svänger och hur höga topparna kan vara. Är det jag? Är det åldern? Är det den här perioden? Är det livet? Jag vet inte. Men jag uppskattart.
Nu ska jag springa (jag gillar ändå när det springs) till systemet och köpa det gudabenådat goda rosévinet vi drack hos Emma och Johannes sist. Och ikväll ses vi alla hemma hos Linda och insuper livet i form av vin och varandras sällskap.
Fredagen den trettonde - you can't touch me!
1 kommentar:
Va fint att yxorna är begravna och att vinet är gott. det är ju tur lixom.
Skicka en kommentar