Sitter med laptopen i knät, så långt som sladden räcker - det vill säga en meter. Har suttit 45 minuter i telefon med teknisk support på Clas Ohlsson och ändå inte lyckats fixa trådlös uppkoppling med min nyinköpta rauter (att jag tagit reda på vad en rauter är tycker jag själv är en bragd i sig) - hur oteknisk får man bli egentligen??? Den stackars killen på Clas Ohlsson: "Ja, alltså... nu kan jag nog inte hjälpa dig mer. Känner du ingen som kan hjälpa dig på plats?". Jag (gråt i halsen): "Nej, jag är nyinflyttad i den här stan, och alla mina tekniska vänner bor i Stockholm." Den snälla killen försökte tio minuter till men sen tvings vi ge upp. Ringer sen till husets internet leverentör, Upnets, tekniska support som visserligen hjälper mig upprätta internetuppkoppling som jag alltså kopplar datorn i väggen med den en meter långa sladden. Så här sitter jag nu - fjättrad vid min internetsladd. Men 25 minuter senare har jag fortfarande ingen fungerande rauter.
Det positiva i kråksången är att jag känner mig alltmer säker i mitt studieval till psykolog - det är ju inte systemvetare eller tekniker jag ska bli i alla fall - och det får mig att avguda psykologi ännu mer!
Nu ska jag trots allt kravla mig upp från golvet, hitta duschen och sen träffa Julia och David i stan. Och imorgon blir det Stockholm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar