När man mår bra är det sanningen om något som är. Då kan jag inte förstå den där andra känslan, jag når den inte, kommer inte åt. Kan bara försöka dra mig till minnes, tänka tillbaka och försöka förstå intellektuellt. I ärlihetens namn så vet jag inte vad som är meningen med det. Men i alla fall. Jag tycker mig minnas att livet då tycks bestå av så många insikter, insikter som man inte vet hur man ska hantera el vet vad man ska göra av. Vad ska man göra av dem, var ska man lägga dem? Jag vill ju inte ta itu med dem just nu men jag vill inte heller att de kommer bort. Jag minns inte vad det är som man tycker sig förstå då som man inte kan förstå annars. Samtidigt vet jag att känslan är lika sann som den som är att vara lycklig. Man har redan glömt hur det var att se på livet, alltet, genom en en annan lins, en som inte är fullt så skarp. Eller hur det kan tyckas meningsfullt och roligt. De är väl de frågorna jag inte har någon lust att tänka på då, då när det är så bra. Det är väl skillnaden mellan de olika sanningarna om hur allt är- ibland orkar man inte, ser ingen mening i att eller har ingen lust att tänka på några stora frågor, och ibland är det allt man kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar