Nu går jag in i min fjärde vecka i Montpellier och aldrig har väl tiden gått så fort och långsamt på samma gång. Ibland har saknaden efter alla därhemma varit stor, men samtidigt är det så mycket som händer att man knappt hinner tänka. Hittills har jag bott på fyra olika ställen i Montpellier men äntligen är tiden som nomad över. När jag flyttade in i min studentlägenhet kändes det för första gången på två veckor som att jag landade lite.
Jag bor nu alltså på ett studentresidens, Le Clemenceau, som ligger i centralt i Montpellier. Jag delar ”studio” tillsammans med en annan student, vi har varsitt rum och delar kök o badrum. Tjejen är en tysk erasmusstudent och jättetrevlig. Även om mitt idealboende hade varit en colocation med flera andra studenter så trivs jag väldigt bra här, jag känner flera från skolan som bor här, det är praktiskt och fräscht och centralt och min colocatrice är himla trevlig!
Jag ska fatta mig ganska kort (för en gångs skull), det börjar bli svårt att summera allt som man vill berätta om. Men strejken är över för länge sen (det är förresten helt sjukt vad folk är engagerade här)och foten mår bra igen! Var sjuk i en vecka m. feber och annat kul, men är mycket bättre nu. Ska så småningom skriva om min skola och lite om Montpellier har jag tänkt, men tiden vill ju inte räcka…
Snart uppdaterar jag liter mer, nu är jag så trött så att jag kan dö. Imorgon 20. Holy schmoly.
Digitala pussar och kramar! Godnatt godnatt.
Dagens ord: Appuyer sur le champignon – sätta ner foten, få nog (ordagrann betydelse: trycka på champinjonen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar