Jag påminns om januari och absurditeter.
Jag skriver fort. Upprymd över att ha fått det lilla digitala meddelandet med en smiley. Suddar, går tillbaka, lägger till en bokstav, ändrar ett ord, gör om ett ord till en förkortning, hittar en enklare synonym till ett annat ord så att det inte ska se för avancerat ut, anpassar till sms-språk. Ska jag skriva det som en fråga eller ska det vara valbart att svara eller inte? Kram. Nej puss. Nej, kram. En smiley? Nej. Det verkar för angeläget. Skicka. Sen går jag tillbaka till ”Skickade meddelanden” och tittar på mitt meddelande för att få en överblick. Hur ser det ut i hans inkorg? Jo, det ser bra ut, inte för långt, inte för kort, lättsamt. För genomtänkt? Nej. Fan, ”här” har blivit ”har”. Men det gör kanske ingenting? Det ser lite ut som om det är skrivet i all hast, inte som om orden är omsorgsfullt valda. Bra. Sen, spänt vänta på svar. Som jag måste komma ihåg, kanske inte kommer, eftersom det inte fanns någon riktig fråga i sms:et.
2010-01-27 kl.00.03
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar