Efter jobbet åkte vi ut till landet en sväng för att fira moster Loppans födelsedag. Det var som vanligt mycket trevligt och som vanligt mycket kaosigt. Eller jag tycker egentligen inte att det är så kaosigt, men för en utomstående kan jag förstå om det verkar så.
Aldrig får man tala till punkt, alltid avbryts man av en miljon detaljfrågor eller så byts samtalsämnet bryskt över till något annat, man får ropa högt för att få saker skickade till sig över bordet, eller ha väldigt långa armar, alltid är det någon som ska väntas in, någon som som ska ha kosher, någon laktosfritt, någon annan, sockerfritt och någon annan gravid-anpassat. En miljoner "Va??" ekar över middagsbordet och till födelsedagssången ekar fem olika stämmor och oplanerade kanon (ofta på mer en ett språk). Efter presentöppningen ska var och en få en puss och en kram (minst!) och gärna ska det applåderas och hejas på och high-fivas om någon har kommit på en finurlig present. Sen ska det sägas hej då till alla och pussas och kramas en gång till.
Jag kan inte annat än stormtrivas mitt ibland dem.
2 kommentarer:
Hej!!! Har hittat din blogg av en slump:) Jag ska åka till Israel nu i september.. så det är kul att läsa om du du haft det... Kan du inte berätta lite om hur där är där nere med säkerhet och så. Man har ju hört/sett på nyheter dem sista veckorna om massa som hänt.
Hej, vad kul att du ska till Israel! Ska du också på kibbutz? Du kommer få en grym tid i så fall!!
Det där med säkerheten är lite svårt att säga så mkt om, jag är ingen expert. Israel är ju såklart ett land med många fiender, men deras militär är också extremt utvecklad och beredskapen för attentat är väldigt hög överallt. Jag kände mig aldrig rädd, men det kan hända att läget har förändrats - det kan det ju göra fort. En annan aspekt i det hela är att svensk medias bevakning av Israel är enorm (för att inte säga abnorm!) och nyheter förstoras oftast upp fast det inte är stort lokalt. Jag var i Israel under ship to gaza och jag fick info från sverige innan det uppmärksammades på kibbutzen. Men det är klart att man inte ska vifta bort det heller!
Sen beror det nog på var man är också. Jag skulle aldrig vilja vara i närheten av Gaza tex. och gärna inte heller för nära västbanken.
Sen har det ju hänt lite vid den libanesiska gränsen i norr (en halv kilometer från kibbutz baram där jag var!) nyligen. Förhoppningsvis får det inga ringar på vattnet, men vad jag förstår på de israeler jag pratat med så väntar de sig en attack från Libanon antingen den här sommaren eller nästa. De tror att Libanon har rustat upp sig och har väntat på att kunna ge igen efter stridigheterna 2006. Attacken kom ju från Libanon fast israelisk militär hela tiden befann sig på israelisk mark, så det säger kanske nåt om att de liksom är lite "hetsiga". Om Libanon förklarar krig mot Israel så kommer Israel med 100% säkerhet att gå till motattack och den motattacken kommer att vara enorm. Det är hemskt för det libanesiska folket, men för bosatta i Israel tror jag egentligen inte att det är någon fara, då de är helt överlägsna militärt.
Jag hoppas innerligt att det inte kommer hända något. Jag är inte så orolig för Israels befolkning och jag skulle inte tveka över att åka tillbaka till Israel - det var en av de grymmaste upplevelserna i mitt liv! Nu blev det en hel uppsaats här, men om det är nåt mer är det bara att du mejlar mig på rebeccasoder@hotmail.com eller på fejjan. Åk, åk, åk!
:)
Skicka en kommentar