Jag vet, nördbarometern blinkar röd. Men det är något med det här att nedteckna. Jag tycker det är så enormt tillfredsställande att veta att det finns någonstans, i en organiserad lista, istället för bara förirrade tankar som försöker få ihop något som är oihopsättligt i tanken. Detta är Kent, bandet som varit med i känslor av att livet hände och att livet tog slut. Jag kan inte ens beskriva nostalgin. Om man nu får kalla det nostalgi, när det inte är över. Det är över, det är över, det går aldrig över.... Jag vet, nördbarometern exploderar. Låtarna som gör mig varmast på insidan (utan inbördes ordning):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar