Jag sällar mig till de bloggande flickorna som lovordar sina mammor, kallar dem sina bästisar och har rosa på sig: Älskade mame

Igår. Jag skickar ett meddelande genom cyberrymden till min mamma. Det skulle vara kort och koncist och funktionellt egentligen, men det blev det inte. Det blir sällan det.

"Hej!

Har hittat artikeln, tar med den på fredag tillsammans med USB-minne unt so weiter. Mamma, jag är så glad över livet, mitt eget och det med det stora L:et. Det är så jävla nice just nu! Det är som om det bor en puttrande lycka i min kropp, som liksom kittlar mig lite i halsen ibland när den inte kan tygla sig själv och håller på att välla över kanten, men samtidigt inte är så där euforiskt explosiv att det kommer hela vägen upp. Den ligger där och puttrar."

Idag. I Blåsenhusbiblioteket gör min mamma mig varm på insidan när jag läser hennes svar.

"underbart att du mår bra. "Så jävla nice."
kram
mamma"

Jag älskar henne. Det kommer hela vägen upp.