Elakartad optimism

Jag har drabbats av en svårartad optimism. Den tar snart hela min kropp i besittning och den ger inte med sig. Jag börjar frukta för munsår, då mina mungipor drar åt motsatta håll alldeles för mycket. För mycket att säga, för lite tid att säga det på, det är den typen av kontext som är fördelaktig för mitt välmående och där är jag nu. Med andra ord: jag har så mycket storslagna planer för min kära lilla plats i cyberrymden, men så lite tid att breda ut mig på.