"Om något skulle hända mig nu, är jag i denna stund lycklig ~ 29 december 2009"
torsdag 12 maj 2011
Omvälvande vinterpromenader
Öppnade min gamla Sony Ericsson igår natt och hittade ett utkast. Jag minns genast allt. En ensampromenad från Gullmarsplan hem till Stureby. En känsla av att vilja insupa allting så mycket som det gick, vara överallt och bara just där, ha allting. Och så var jag ensam, och fick inte dela med någon. Odelbergsvägen, en brant, isig backe och så en plötslig oro för att något skulle hända mig utan att jag fått säga något av det jag hade på hjärtat. Så jag samlade ihop hjärtats tillfälliga angelägenheter och komprimerade dem till ett ett litet meddelande till den som skulle hitta mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lycka är alltså att ha en isig backe framför sig?
Japp, det är kanske den slutsatsen man ska dra? Eller så var det så att backen fick symbolisera det ändliga livet och bli en uppmaning att sända ett meddelande från andra sidan av en potentiell grav...
"Stå ut med mig i kylan
Vi andas istappar
Jag tappar andan
Rappar andefattiga rim
Finner snöflingor på din kind
Plockar snödroppar utan händer
Brinner inne, men hackar tänder
Så länge som du förbli min."
Ville bara dela med mig. ^^
Det är jag glad att du gjorde. Och jag är ledsen att jag inte såg det förrän nu!
Vackert att jag fick ett svar.
Kände igen mig i det du skrev på något sätt, bara.
Känslan från din text påminde mig om min.
Jag har också vandrat ensam, och tillsammans med andra, kring gullmars under vintrar.
... Jag saknar kall luft och stjärnor.
Skicka en kommentar