Från apati till euofori (inom parentes)

Jag har flera blogginlägg i huvudet. Blogginlägg i huvudet och bilder i kameran. Men det är något som gör att min hjärna inte riktigt kan fungera om jag inte får ta allt i kronologisk ordning (det här inlägget är egentligen lite av ett äventyrande av min hjärnas funktionalitet och ska därför betraktas som en parentes i min korta blogghistoria).

Hur dagarna kan gå så fort är mig en gåta. Det här kändes som en fullspäckad dag, fast det med Stockholmska mått inte är det. Jobba halv sju till fyra, städa korridoren en halvtimme, gå på guidad tur om Pesah i kibbutzens muséum, märka och slänga kläder i tvätten, gå på volontärmöte. I sin helhet ser det kanske ut som ett hyfsat späckat schema, men tro mig, det är det inte.

Ikväll hade jag tänkt skriva om hur jag mådde förra veckan, vad som varit knepigt med kibbutzen, utflykten till Akko, Pesah, samt en beskrivning av en av en mycket speciell kvinna (/häxa?) i tvätteriet. Allt detta (samt tillhörande bilder) får dock för tillfället stryka på foten för mitt hälsas skull. Jag behöver återhämta mig efter det trauma som drabbade mig för en stund sedan: min Ipod hängde sig. Detta fick mig att att genast vilja följa dess exempel och öde. Jag såg i princip mitt liv passera i revy. Det kanske kan tyckas vara en överdrift, men nej. Nog för att jag trivs på mitt jobb, men nio timmar med en hjärndöd syssla tillsammans med en sprakande radio och fem israeliska, högljudda tanter, utan vare sig min Apple packing/laundry folding-lista eller P3 Dokumentär, det, det, det... Det är omöjligt för min hjärna att ens föreställa sig.

Jag blev smått desperat, tryckte på alla knappar som gick att trycka på, lugnade mig, använde Hjälp och Support-funktionen på datorn men utan resultat. Desperation övergick i resignation inför Ipodens öde, vilket så småningom övergick i något som påminde om apati. Apatin varade i ungefär två minuter innan jag kom på lösningen: google. Google visade vägen till Apples support (ljuva ironi). Ironi eller inte, jag klarade med Apples hjälp biffen, kände livet återvända och dessutom bröstet svälla av stolthet över denna tekniska bragd.