Ett kärt återseende

Nalle kom hem, för jag längtar efter dig,
kom innan våren är slut lilla Nalle...
Åskan har gått,
och om kvällen blir det mörkt,
stjärnorna syns nu på himlen igen.

(Kom tillbaka kära yuppie-nalle! Om jag var tretton år igen och flitig användare av Lunarstorm istället för Facebook, så skulle jag beskriva känslan så här: *snyftar desperat*)

Det är den sång jag sitter och sjunger om kvällarna, medan jag tittar ut över den klara stjärnhimlen, suckar och undrar var i denna stora värld som min mobiltelefon kan befinna sig.

Men idag var det slut på de nattliga serenaderna - idag återfann jag min mobiltelefon!!! Jag minns att sista gången jag tog upp mobilen var för att kolla klockan på väg till frukosten i torsdags, alltså en vecka sen. Jag upptäcker att den är borta när jag kommer fram till tågstationen i Nahariya. Mobilen har då haft a good 2,5 timmar plus ex antal kvadratkilometer israeliskt land att befinna sig på. Jag hade åkt med två olika bussar och varit i Nahariya. Det värsta med att bli av med den var förstås all data som gick förlorad, mest sms och telefonlista. Och det är så ovant att inte ständigt gå runt med mobilen som här på Bar'am mest fungerar som klocka och alarm. Flera gånger sträckte jag mig automatiskt efter den, bara för att påminnas om att den var borta. Men igår fick jag hjälp av Leora att ringa bussbolaget jag åkt med. Idag ringde Lost & Found på bussbolaget tillbaka och sa att de hade upphittat en svart Sony Ericsson som de hade på kontoret i Zafed (uttalas Tsfat). Jag vågade dock inte ta ut segern i förskott, så idag åkte jag och Lovisa till Zafed för att återfinna min armförlängning och jag kan knappt tro min tur. Det var som att leta efter en nål i en höstack, och jag hittade nålen! Helt otroligt.

(Zafed var för övrigt väldigt mysigt och vackert, betydligt mer religiöst än Bar'am, kippor och korkskruvslockar överallt. Jag och Lovisa strosade runt och spanade in staden. Åt kaka med enormt fin utsikt. Liftandet hem gick också bra till slut. Från Meron till Hiram junction fick vi lift av en busschaufför som inte tog betalt för bussresan! Det var tur det, för jag hade bara tio shekel kvar på fickan..)

Hur som helst, jag är en flicka som hade väldigt mycket tur idag (kanske universums sätt att belöna vår ståndaktighet mot bedbugs-frustrationen som höll på att äta upp oss inifrån). Och som om det inte var nog med återfunnen mobil - Raviv har äntligen sprayat vårt rum! Dagarna som kibbutzens nomader/hobos är över.