Om speciella ting i allmänhet och ospeciella ting i synnerhet, om saker man minns och sånt man helst vill glömma. Det blir rätt mycket ord, och någonstans måste de ju ta vägen?

Leta i den här bloggen

söndag 12 december 2010

Parhästen is back

Och som jag har längtat! En häst saknar alltid en annan häst. Och det är något visst med det där att vara nära sig själv med någon annan, att inte censurera, överdriva eller hänge sig åt fasaduppvisning. Det är något att vara tacksam över. Så nu hoppar vi upp i sadeln igen och strör våra sockerbitar för vinden.

Inga kommentarer: