Jag läser gamla brev och lyssnar på en slumpad spellista, i skrivande stund tysk techno. Det sista hör till ovanligheterna. Jag slutar aldrig fascineras av hur man bara genom att tänka, själv kan ge upphov till så mycket känslor. Av hur tankarna ibland okontrollerat bara forsar igenom. Jag förundras över hur de kan driva en till att fullkomligt svämma över av lyckokänslor i ett tvätteri och hur de kan göra en gråtfärdig.
Jag läser gamla brev, reminicsar, förflyttas. Somliga skulle nog säga att man inte ska grotta ned sig i det som varit utan blicka framåt. Det har aldrig varit min melodi. Nostalgi passar mig. Jag tänker på att vika tvätt från soluppgång. På att festa tolv timmar streck. På att skriva och vänta på brev. Och många andra saker. Ikväll ska jag till exempel vara världens starkaste flicka, med en häst, en apa och en kappsäck full av pengar. Det tar aldrig slut. Det är den vetskapen jag försöker känna mig mig tillfreds med. Det tar aldrig slut. Det är dags att hoppa ur haremsbyxorna och hoppa in i duschen. Folk fyller faktiskt år idag! Det tar aldrig slut, tack och lov.
Med en känsla av att jag skrivit för mycket dödar jag resten av mina älsklingar.
1 kommentar:
Dina små älsklingar är alltid välkomna att läsas. du behöver inte lägga band på dem. Hoppas du får trevligt ikväll.
Skönt att cykelnycklar och annat kom tillrätta.
Skicka en kommentar