Ge mig berg och gröna dalar, utsikt över Libanon och en övergiven tennisbana

Jag sitter på tåget och väntar på att det ska ta mig tillbaka till Uppsala, ramlar nykär i Stockholm. Det är en ologisk kärlek som jag aldrig lyckats förklara, för vad har stockholm någonsin gjort för mig? Den är förbehållslös och stolt. Kanske som kärlek ska vara. Nu rullar tåget. Jag lyssnar på musik genom mina ljudisolerande hörlurar, det är en speciell sorts låtar jag vill höra, på hög ljudnivå. Jag minns kibutzens fria dagar. Jag tog mina promenader runt det lilla samhället, många gånger. Omgiven av berg och dalar, med utsikt över Libanons karga landskap och Israels gröna, med musiken som dånade genom hela kroppen, kändes det som att livet var så påtagligt som det någonsin kunde vara. Det är så jag minns det. Jag gick varv efter varv efter varv.