onsdag 9 februari 2011
Kom tillbaka färger
Jag känner mig som en vindflöjel. Mot svaga lika lite som mot starka vindar har jag något att sätta emot. När Pocahontas-vinden är full av färger, då är det härligt att vara en vindflöjel. Annars är det rätt så överskattat faktiskt. Jag är tacksam för att Broder Daniel-stjärnorna lyser med sin frånvaro. Jag älskar att jag inte är 17 längre. 22 är det nya svarta. Men jag är fortfarande en vindflöjlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du skriver så vackert att jag sitter och skrattar högt för mig själv! På riktigt alltså.
Och här sitter jag på andra sidan och rodnar för mig själv. Tack!
Skicka en kommentar