Om speciella ting i allmänhet och ospeciella ting i synnerhet, om saker man minns och sånt man helst vill glömma. Det blir rätt mycket ord, och någonstans måste de ju ta vägen?
Leta i den här bloggen
måndag 21 mars 2011
Alla goda ting har ett slut, så även fjällfil
Jag är tillbaka i kulturens huvudstad (menar vissa) med en fungerande telefon, många och stora och regnbågsfärgade blåmärken, fina minnen och med många skratt i bagaget. Med så många tankar och känslor att vilja uttrycka och alldeles för lite ro i kroppen för att kunna. Det blir lite lättare när man bryter isen och börjar någonstans, någonstans mitt i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar