Häromdagen fick jag mig en glad överraskning när jag såg att besöksstatistiken för Ord i sinnet hade ökat. Den hade inte bara ökat utan fyrdubblats. Jag blev alldeles upprymd när jag för ett ögonblick trodde att det var Världen som Sett Mig, innan jag insåg att jag inte var den enda med antagningsbeskedsångest, utan att en hel del människor googlad "Urval förbereds/körs" och hamnat på min blogg. Mitt begynnande storhetsvansinne klubbades bryskt ned.
Åter på jobbet med alldeles för lite att göra. Detta sedan vår beställningscentral anställde 10 nya personer eftersom vi var underbemannade, och sedan blev av med 30% av alla inkommande samtal. Från att ha haft en konstant kö på telefonerna sitter vi nu och rullar tummarna och dagdrömmer om det vackra vädret som vi skymtar genom fönstren. Jag ägnar mig åt att leta cykel och bostad på nätet och förkovra mig i Hanna Hellquists krönikor. Jag har tre månaders krönikor av Hanna Hellquist att ta igen. Ah.
Sinnesstämning: Lite lågmäld och trött men glad och lugn. Detta sedan jag och min kära mor ägnade kvällen och en bit in på natten åt att diskutera Israel-Palestina-konflikten. Om detta finns förstås mycket att säga. Men just nu har jag ingen lust och nöjer mig istället med att säga att jag anar något slags ljus i en lång, lång, skitig tunnel som jag annars tidigare bara uppgivet kikat in i. Gladheten kommer sig nog mycket av att jag pratade med Julia för en liten stund sen för första gången på länge. Bara det är ju fint nog, men det visade sig dessutom att sannolikheten att vi båda kommer att plugga i Uppsala i höst är mycket högre än jag trodde. Jag liksom skuttade upp ur min stol när jag fattade det. Och ikväll ser jag fram emot att hänga med Camilla. Och imorgon är jag lite sugen på att vara huslig. Imorgon vill jag städa, putsa fönster och göra hummus.
Och en annan sak. Robyn måste ju kommenteras! Hon var fantastisk på Roskilde! Lätt den roligaste koncerten jag var på. Otroligt proffsig och duktig, hon bara gav, gav, gav. När hon spelade "Hang with me" kom min inre, blödiga tönt fram; jag fick gåshud och tårar bakom ögonlocken.
Åter på jobbet med alldeles för lite att göra. Detta sedan vår beställningscentral anställde 10 nya personer eftersom vi var underbemannade, och sedan blev av med 30% av alla inkommande samtal. Från att ha haft en konstant kö på telefonerna sitter vi nu och rullar tummarna och dagdrömmer om det vackra vädret som vi skymtar genom fönstren. Jag ägnar mig åt att leta cykel och bostad på nätet och förkovra mig i Hanna Hellquists krönikor. Jag har tre månaders krönikor av Hanna Hellquist att ta igen. Ah.
Sinnesstämning: Lite lågmäld och trött men glad och lugn. Detta sedan jag och min kära mor ägnade kvällen och en bit in på natten åt att diskutera Israel-Palestina-konflikten. Om detta finns förstås mycket att säga. Men just nu har jag ingen lust och nöjer mig istället med att säga att jag anar något slags ljus i en lång, lång, skitig tunnel som jag annars tidigare bara uppgivet kikat in i. Gladheten kommer sig nog mycket av att jag pratade med Julia för en liten stund sen för första gången på länge. Bara det är ju fint nog, men det visade sig dessutom att sannolikheten att vi båda kommer att plugga i Uppsala i höst är mycket högre än jag trodde. Jag liksom skuttade upp ur min stol när jag fattade det. Och ikväll ser jag fram emot att hänga med Camilla. Och imorgon är jag lite sugen på att vara huslig. Imorgon vill jag städa, putsa fönster och göra hummus.
Och en annan sak. Robyn måste ju kommenteras! Hon var fantastisk på Roskilde! Lätt den roligaste koncerten jag var på. Otroligt proffsig och duktig, hon bara gav, gav, gav. När hon spelade "Hang with me" kom min inre, blödiga tönt fram; jag fick gåshud och tårar bakom ögonlocken.
http://www.youtube.com/watch?v=MdwueBQOQ5s&feature=related
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar