Nu har jag tagit kvällens sista samtal och blivit sittade kvar i min kontorsstol.
Jag saknar min parhäst. Den är på landet i Roslagen. Jag är inte mycket för att rubricera mina vänner, "Bästa vän" hit och dit. Hon bara är min närmaste vän, punkt. Hur hon kom att kallas Parhästen vet jag inte. Men det hade sitt ursprung i att vi ständigt var ett radarpar. Igår var jag och hon och en annan häst och badade vid Farstabadet (helt fantastiskt skönt och vackert!) och det var då, på den promenaden mot oändligheten och vidare (aka fotbollsmatch och kröka i Hökarängen), som vi tilldelade Parhästen den förnäma titeln "Ers Kungliga Höghet Parhästen". Detta på grund av att B kallar vissa av mina vänner för "snygg-x" (x:et är alltså ett utbytbart kompisnamn) och Parhästen kände sig förnärmad för att inte hon också hade det epitetet. Jag ville dock hävda att Parhästen var det finaste man kunde bli, och för att understryka detta blev det alltså "Ers Kungliga Höghet Parhästen".
Hon är alltså på sitt landställe på grönbete och kommer inte tillbaka förrän på söndag. Och det känns lite tomt utan henne på jobbet. Därför tillägnar jag henne denna lilla sång:
Parhäst, kom hem,
för jag längtar efter dig,
kom innan sommarn är slut lilla Parhäst.
Åskan har gått,
och om kvällen blir det mörkt,
Stjärnorna lyser,
på himlen igen.
KOM HEEEEEEEEEEEEM.
Jag saknar min parhäst. Den är på landet i Roslagen. Jag är inte mycket för att rubricera mina vänner, "Bästa vän" hit och dit. Hon bara är min närmaste vän, punkt. Hur hon kom att kallas Parhästen vet jag inte. Men det hade sitt ursprung i att vi ständigt var ett radarpar. Igår var jag och hon och en annan häst och badade vid Farstabadet (helt fantastiskt skönt och vackert!) och det var då, på den promenaden mot oändligheten och vidare (aka fotbollsmatch och kröka i Hökarängen), som vi tilldelade Parhästen den förnäma titeln "Ers Kungliga Höghet Parhästen". Detta på grund av att B kallar vissa av mina vänner för "snygg-x" (x:et är alltså ett utbytbart kompisnamn) och Parhästen kände sig förnärmad för att inte hon också hade det epitetet. Jag ville dock hävda att Parhästen var det finaste man kunde bli, och för att understryka detta blev det alltså "Ers Kungliga Höghet Parhästen".
Hon är alltså på sitt landställe på grönbete och kommer inte tillbaka förrän på söndag. Och det känns lite tomt utan henne på jobbet. Därför tillägnar jag henne denna lilla sång:
Parhäst, kom hem,
för jag längtar efter dig,
kom innan sommarn är slut lilla Parhäst.
Åskan har gått,
och om kvällen blir det mörkt,
Stjärnorna lyser,
på himlen igen.
KOM HEEEEEEEEEEEEM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar