Det är något med de där raderna som Stagnelius knåpat ihop. De dyker alltid upp i mitt huvud.
Jag sitter på jobbet och försöker hålla mitt humör i styr. Det pendlar lite för lätt och fort av helt obetydliga orsaker. Inkommande samtal hör till ovanligheterna, det är nästan så att man ser fram emot dem. Samtidigt gruvligt trött på att upprepa mantrat "Välkommen till Resegarantin, du talar med Rebecca" för sjuhundrafemtioandra gången i ordningan. Fast det är klart, jag säger ju också "Välkommen till Färdtjänsten/sjukresor/schemaresor/dagisresor" ibland också - icke att förglömma! Jag är ensam kvar till stängning vilket faktiskt är lite skönt. Klassisk musik hörs borta från trafikplaneringen.
Jag har inget att klaga över på något vis. Men jag gör det ändå, så kanske jag kan stryka ett streck över det och sen skriva saker jag vill skriva om. För det här blir ju till ingenting (seriöst).
Irritationsmoment 1: Jag ägnade jättelång tid åt att ändra om layouten på bloggen, som ändå bara blev sämre och försökte infoga ett nytt ordmoln som inte gick att spara ner på sidan. Som tur var kunde min kollega Malin fixa detta med sina superdataskills och problemet var löst!
Irritationsmoment 2: Gud så jag hatar ordet "egentid" (ordet spelar i samma äckliga liga som "unna sig", "kvalitetstid", "för det är jag värd" och "behöva komma bort"), men inte desto mindre var det precis egentid jag efterlyste ikväll. Det är inte ofta jag gör det, att vara själv är det värsta jag vet ibland. (Och det bästa jag vet ibland.) Hur som helst, jag kom ifrån tråden: med en bror i Ryssland och två päron ute på sjön hade jag sett fram emot att åka hem och vara själv några timmar; laga mat (ceasarsallad - mm!), lyssna på min ljudbok (Midnattsbarnen - mm!), städa och putsa fönster, kanske titta lite på tv - när mobilen ringer och det är "Hem". Mamma och pappa bestämde sig för att komma hem tidigare. Yippi. Så var det med den friden. Jag är APAtrött!
Men sen var det nog slut på bekymren. Nu stryker vi ett streck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar