En vis 21-åring sa en gång...

"... den här kroppen bygdes av chokladsås, sprit och hallon."

Ack, om det ändå inte vore sant.

Några saker.

Jag tänker på det fantastiska och perfektionen i "Kolla vilken gullig sten". Jag minns inte ens hur det började, det var nog ett internskämt mellan LM och Parhästen som jag fick ta del av och sedan tog till mitt hjärta. Citatet blev en påminnelse om att man ibland inte behöver göra saker mer komplicerade än de faktiskt är. Jag satt idag (i natt? alldeles nyss?) och läste gamla chatt-konversationer jag haft med parhästen, i vilka "Kolla vilken gullig sten"-citatet dök upp. Jag fällde huvudet bakåt och skrattade rakt ut här i min ensamhet i köket.

Jag tänker på att jag har fina människor i mitt liv.

Jag tänker på att jag saknar parhästen.

På att jag vill åka till New York.

Och Paris och Tel-Aviv. På att jag ska det också.

Jag tänker på att jag borde ägna mig åt sömn egentligen.

Idag åt jag tårta hos Jobin (jag vet inte varför Robin blev Jobin) som fyllde år idag (igår?) och sen gick jag på ett sent Aerobics-dans-pass på friskis.

Jag hoppas att det löser sig. Jag tror det gör det, alltet. Jag är bara otålig.

Jag har ytterligare några oslipade 'tankar' angående förra helgen som egentligen är helt oviktiga för världen, men som ändå ligger och gnager och vill ut, de längtar efter uppmärksamhet. Och som den välvilliga curlingmänniska jag är så ska ja ge dem det de vill ha och med självklar arrogans anser sig förtjäna: en plats i cyberrymden.

Nu ska jag återvända till min bok, Smuts. Den är egentligen rätt dåligt skriven, men den är spännande och fängslande och det var länge sen jag läste ut en skönlitterär bok, så jag hyser stora förhoppningar till denna. Pausen vid datorn varade i två timmar och anledningen till att jag slog på den kom jag just på.