Jag tittar ut över en deprimerad Essingeled i Stockholm. Jag älskar Stockholm, trots att vädret kunde behöva lite psykofarmaka. Men jag saknar Israel så det skär i bröstet. Det är något med det där landet. Jag vill uttrycka det som Håkan Hellström:
Dom kunde säga vad som helst till mig,
dom kunde dra åt helvete,
men ett enda ont ord om dig
har alltid fått mig upp i ringen.
Att leva där var en känsla av att livet hände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar