Du håller min hand så håller jag din?

Idag fick jag höra en vacker historia. Den styrker min erfarenhet att många livsklokheter erhålls i Stockholms tunnelbanesystem, stockholmarnas kollektiva transportsystem, där vi reser samtidigt men inte tillsammans.

Två unga kvinnor möts på tunnelbaneperrongen på Gullmarsplan. De är främlingar för varandra. Den ena kvinnan gråter öppet. Ett sådant oförblommerat beteende ingår inte i kollektivavtalet. Den andra kvinnan går fram, frågar hur det är fatt. Hon får en cigg till svar. De pratar, de möts, de röker, de skiljs åt.

Jag tror på att hellre fråga en gång för mycket än en gång för lite, på makten hos utsträckta händer. Jag har ingen aning om vem den gråtande kvinnan var. Men den andra, hon med den utsträckta handen, har en evig plats i mitt hjärta.