Om speciella ting i allmänhet och ospeciella ting i synnerhet, om saker man minns och sånt man helst vill glömma. Det blir rätt mycket ord, och någonstans måste de ju ta vägen?

Leta i den här bloggen

tisdag 8 mars 2011

Ja visst gör det ont när knoppar brister

Jag är en lycklig Uppsalabo. Tänkte jag igår när jag cyklade till skolan. Där cyklade jag i min pappas gamla hemstad, sen till föreläsningen, hade knappt hunnit svälja morgonkaffet, susade fram längs med domkyrkan och lyssnade på klezmermusik. Jag tänkte att jag har det bästa av två världar.

Och snart är våren här.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas du inte lyssnar så mycket att du inte har kontroll i trafiken och riskerar att bli påkörd igen!!
mamma

Stina sa...

åh! Jag bodde på solskensgatan, precis där bredvid tövädersgatan. Uppsala. Fan va fint det var.