Min ”insikt” var att det är så lätt att göra folk glada på krogen. Det är så lätt att prata och vara trevlig och flirtig. Och även om man inte menar så mycket med det, och kanske vandrar vidare efter en liten stund, så blir folk glada. Varför inte slänga ur sig en helt vänskaplig komplimang till en person även om man inte är intresserad av någon djupare bekantskap? Man har inte så mycket att förlora men personen i fråga känner sig peppad och tänker ”Fan vilken trevlig människa hon/han var och fan vilken trevlig människa jag är!”. Med nyvunnet självförtroende fortsätter personen vidare i natten och vågar gå fram till någon annan, som i sin tur blir glad och tänker ”Fan vilken trevlig människa hon/han var och fan vilken trevlig människa jag är!”. Och så vidare, och så vidare. I det långa, men förhoppningsvis i det korta loppet träffar man någon man verkligen klickar med. Men det blir så mycket lättare att göra det om folk är öppna. Min öppenhet för någon leder kanske till ett häftigt möte med en människa för någon annan. Det är inte så jobbigt att vara öppen mot någon utan att ha baktankar. Hur skapa största möjliga lycka åt största möjliga antal personer? Min slutsats var alltså "ragga inte bara för din egen skull, utan också för dina medmänniskors". Det är lite som filmen Skicka vidare, eller en solskensversion av The Game!
Allting känns så vettigt nolltvåtretti...
PS. Det var inte lika mycket halleluja-moment den här gången, snarare se-ut-som-två-frågetecken-moment när vi kom in utan att leggas, trots en rätt präktig kö bakom oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar