Jag går över Stadshusbron. Det är februari, måndag, klockan är ungefär halv nio på kvällen och temperaturen ungefär sju minusgrader, ska Katarinahissen vid Slussen snart tala om för mig. Jag tänker att jag ser antagligen ganska omärkvärdig ut, men fräsch och prydlig m. mina blanka, svarta skor och kappa. Men tänk vad roligt om någon med röntgensyn gick förbi. Den som hade röntgensyn skulle genom min kappa se hur jag, för slö för att göra något åt saken, låtit min svarta stretchkjol glida upp på magen, över rumpan och blotta ett litet hål i strumpbyxorna, som i sin tur blottade en ansenlig del av min högra skinka. Jag tänker inte mer på saken och promenerar vidare i vintern. 2010-02-15
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar