Man måste ju kunna vara ensam utan att känna sig ensam, eller?
Man måste slipa sina objektiva glasögon.
Jag har upptäckt att jag har en lätt synnedsättning på höger öga (men inte så stor att jag behöver glasögon).
I natt har jag sovit nästan ingenting. Jag gjorde andra saker.
Idag har jag pluggat nästan ingenting. Jag gjorde andra saker.
Jag tror att jag har fått en ny vän.
Jag saknar min parhäst.
Ikväll blev jag bjuden på bio på Fyrisbiografen.
Filmen sa att omöjlig kärlek varar för evigt. Jag undrade om det var sant. Nej, jag bara skojar, jag undrar fortfarande.
Jag är jättejättejättejättejättetrött.
Det här med trygghet och stabilitet är viktiga grejer.
Jag tänker att jag borde tänka igenom mer och inte säga allt som dyker upp i mitt huvud. Men jag ignorerar tanken och trycker på publicera.
1 kommentar:
Jag saknar dig. Jag saknar dig mycket. Jag har det mycket bra här, men saknar mina kära vänner, mina hållhakar till Sverige, mina klippor. Jag lyssnar på Bon Iver och är varm i hjärtat. Den här världen är så vacker, med alla skavanker. Ursäkta. Pladder. Hursom.
Skicka en kommentar