Om speciella ting i allmänhet och ospeciella ting i synnerhet, om saker man minns och sånt man helst vill glömma. Det blir rätt mycket ord, och någonstans måste de ju ta vägen?

Leta i den här bloggen

måndag 25 oktober 2010

Juden, buddisten och ett Jehovas vittne - fortsättningen

Jag känner (för jag känner ju så mycket) att det finns tjugo andra saker jag borde göra - som att plugga inför kognitionstentan till exempel - men så kände jag, eller vi kan säga insåg för omväxlings skull, att det där inlägget jag påbörjade någon gång i september och sa att jag skulle avsluta kommit lite på skam, alldeles oförtjänt.

För att besvara min kibbutzkompis Fias fråga appropå att jag sa att jag tillbringat eftermiddagen i en vitvinbärsbuske tillsammans med en buddist och ett Jehovas vittne (But why, WHY? löd frågan):

Jo, så här var det: jag var hemma i Sthlm en helg och träffade min kompis Eric som har varit utomlands i flera månader, i framför allt Indien. Eric är mer el mindre (men mest mer) buddist och väldigt intresserad av trädgård och närodlat, till min mammas stora förtjusning, eftersom ingen av hennes egna ungar hittills intresserat sig för vare sig hennes vinbärs-hallon-rabarber- eller krusbärsbuskar. Inte plommon- körsbärs- äppel- eller fläderträd heller för den delen.

"Det finns massor av äpplen Eric, ta så mycket du vill, ta med dig hem också!!" Att se Eric i vår trädgård var som som att se ett barn på julafton. Eller, Santa... on prozac... at Disneyland... getting laid!

Vi satt som bäst och plockade vita vinbär och pratade om existentiella ting när en okänd, äldre man kom förbi runt hörnet "Din mamma skickade hit mig, hon trodde att ni kanske skulle vara intresserade av ett litet samtal". Vi satt där bland kvistarna i den stora vinbärsbusken, jag på huk i strumpbyxor, en stor, grå stickad tröja och gummistövlar, och Eric i skräddarställning iförd linne och vita linnebyxor, och visste inte riktigt hur vi skulle bete oss. Jag tänkte först att det kanske var en familjebekant jag borde känna igen, tills han plockade upp en bibel ur väskan och sa "Jag tänkte att vi skulle prata lite om Gud".

Jag tyckte att detta var lite för bra för att vara sant. Buddisten tyckte också det var för bra för att var sant och gick in med liv och lust för att diskutera en eventuellt existerande Gud. Jehovas vittne ville diskutera saken vidare under privatlektioner. Judinnan föreställde sig det hela utifrån sett och bad till högre makter om att lyckas hålla sig för skratt.

2 kommentarer:

almosteveryoccasion sa...

Haha. Jag älskar hur du uttyrcker dig. Jag är liksom där i vinbärsbusken (eller vilken buske det nu var) med er!

Rebecca sa...

Det var vinbärsbusken. Tanke: ????
Tack min vän. Hoppa du mår bra. Jag är en jättedålig student.