http://http//www.youtube.com/watch?v=kScx6SlpUJk&feature=related
Igår var en seg dag, alltså inte en tråkig dag utan rent neurontransmittermässigt - det gick långsamt där uppe Dagen Efter. Men dagen började ju fint med pizza i sängen, sen fika med David och Julia i stan och sen var jag hemma hos Hanna och drack te och åt kakor, som Hanna hade bakat själv. Hon är fantastisk Hanna. Och sen gjorde vi något mer. För ett par dagar sen fick jag ett sms från henne: "(...) ja tog upp nintendo till Uppsala i somras! VI MÅSTE SPELA DET PÅ LÖRDAG!" Så igår återupplevde vi våra barndomsminnen med Nintendo 64 och Diddy Kong Racing. Vi tillbringade en hel sommar med det underbara spelet, vi klarade det aldrig. Vi klarade aldrig sista bossen, Wizpig, och vi vann aldrig den sista gubben, tuppen Drumstick. Jag minns hur jag och Hanna satt och kämpade med en av de sista banorna, en vattenbana. Efter många förluster mot bläckfisken införde vi en ny regel: den av oss som inte spelade var tvungen att ha en klädnypa på näsan. Tanken var att det skulle sporra den som körde att vinna mot bläckfisken och på så sätt rädda kompisen från klädnypan (som faktiskt gjorde rätt ont).
Ah. Those were the days.
2 kommentarer:
hahaha d va en underbar sommar!! å DKR är ett underbart spel!! men jag vill ändå minnas att d va en hårklämma vi hade på näsan (ännu värre faktiskt) puss på dig gullrumpa! /Hanna
Haha, det har du ju helt rätt i! Tack för påminnelsen. Herregud vad det måste gjort ont... ;)
Skicka en kommentar